Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Grant, en minnesruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8340
ringen fullt sann. När Sherman hade fullbordat sin marsch
ned till -hafvet och hade lyckats att komma ut vid Savan-
nah, genljöd naturligtvis hela landet af hans lof. Der hade
Grant suttit fullkomligt overksam. under många månader
utanför Richmond och efter allt utseende att döma ej ut-
rättat något, under det hans tappre underlydande ej endast
hade intagit Atalanta utan också dessutom rent af mar-
scherat tvärs igenom de konfedererade staterna. Och med
ens framstäldes förslag att upphöja Sherman ill samma
rang som: Grant och sätta honom i tillfälle att öfvertaga
ett allra högsta befäl. Detta fick Sherman höra och skref
genast till Grant: »Jag har skrifvit till John Sherman, att
han måste afstyra’ detta. Jag ser hellre, att ni för befälet,
än att någon annan gör det... Jag skulle göra allt, hvad
i min förmåga står för att afsäga mig ett befäl, som skulle
kunna anses föra oss båda i rivalförhållande.» Härpå sva-
rade Grant: »Ingen skulle vara gladare än jag öfver er
befordran, och om ni -kunde insättas i min plats och jag
få lyda under eder, så skulle sådant ej på minsta sätt ändra
förhållandet oss emellan. Jag skulle anstränga mig like
mycket i att understödja er, som ni har gjort för att bi-
springa mig, och jag skulle göra allt, som står i min makt,
för» att få: vår sak att segra.s > Detta; var ej blotta förkla-
ringar å hvardera sidan. De voro förbindelser, som de
åtogo sig i betraktande af möjligen inträffande tillfälligheter.
Och infriade skulle de hafva blifvit.
Många funnos, både under kriget och efteråt, som för-
klarade sig hysa den tron, att Sherman ansåg sig vara
Grant öfverlägsen, och att han trodde, att han till slut
skulle finna sig vara den förnämste, många som framstälde
att hans handlingar voro påverkade af en önskan att täfla
och en känsla af afund; men det var ej möjligt att rubba
det förtroende, Grant hyste för sin vän. Aldrig såg jag
honom ’så uppretad, som när jag visade honom Stantons
offentliga tillkännagifvande af de fredsvilkor, som Sherman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
