Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Grant, en minnesruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
841
medgifvit :Johnston. Han förklarade, att det var »infamt»>
att förevita en man, som såsom Sherman tjenat sitt land,
annat än patriotiska . bevekelsegrunder. Och fastän han
fått sig tilldelad sådan makt: och till och med erhållit be-
fallning att begifva sig till Skermans armé och »personligen
leda operationerna mot fienden>, så afhöll han sig dock
sorgfälligt ifrån att öfvertaga personligt kommando. Till
följd af sina ordres kunde han: ha låtit Johnston såväl som
Lee göra sin underkastelse till: honom och derigenom be-
röfvat sin vän de lagrar, han så ärligt förtjent; men fienden
hade ej ens. kännedom om, att han anländt förr än vilkoren
voro undertecknade och Grant återvände till Washington
utan att :ha sett rebellarmén och ufan att hans dervaro
hade blifvit något mera allmänt känd ens inom Shermans
kommando. ;
Denna vänskap slutade ej. med kriget. Kort före hans
första installation som president, medan han ännu var ge-
neral-en-chef, föreslog honom mr Blaine, då speaker i re:
presentanthuset, att ett beslut skulle föreläggas begge kon:
gresshusen om, att Grant skulle erhålla en fyra års permis:-
sion, så att han skulle kunna återtaga. sin rang i arméen
vid den tid, då han upphörde att vara president. . Rangen
af general, hette det, var inrättad för honom; och man
hade ej rätt att vänta af honom, att han skulle afsäga sig
denna plats och de ekonomiska fördelar den medförde för
lifstiden, derför. att han, på det att han skulle bli-i stånd
att tjena landet, hade emottagit en ännu högre post, hvil:
ken han endast kunde få inneha under fyra år. Detta
anbud. gjordes i namn af en stor majoritet af båda husen,
men Grant afslog det på det bestämdaste. Han sade, att
han ej skulle kunna sofva om nätterna, om han visste med
sig, att. han beröfvat Sherman och andra den befordran, de
hade förtjent lika ärligt, som det kunde sägas, att han gjort
sig förtjent af sin. Hans vägran var definitiv och beslutet
blef ej framlagdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
