Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Grant, en minnesruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
842
En liknande vänskap uppstod mellan honom och She-
ridan, men den började först senare under kriget och har
fortgått att mogna allt sedan dess. Hans beundran för den
nuvarande generalen-en-chef utmärker sig för samma rätt-
framhet och är lika stark, och det är hans tanke och hans
uttalade åsigt, att Sheridan i våra dagar öfvergår hvarje
annan lefvande fältherre.
Mc Pherson var också honom en kär vän; Rawlins var
han varmt tillgifven och med alla sina omedelbart under-
lydande lefde han jemförelsevis förtroligt, en och annan var
hans personlige vän. Han besatt i hög grad en förmåga,
hvilken nästan hvarje eller alla stora fältherrar ega, att vid
sig, med tillgifvenhétens band, fästa dem, som närmast
omgåfvo honom. Alla, som tillhörde hans personliga stab,
voro, utan undantag, honom hängifna; hvem som helst af
dem skulle velat våga sitt lif för honom, om de vetat, att
de måste dela Desaix öde, då denne offrade sig för Na-
poleon. Under krigets sista år organiserade de sinsemellan
vid City Point ett system, som ålade dem att i tur hålla
vakt om nätterna för att skydda honom mot fiendens stämp-
lingar, ty det hade gjorts anslag mot honom af dynamitisk
natur, äfvensom : försök ej blott att tillfångataga utan ock
att lönnmörda framstående nationela officerare.
Lägerlifvet vid City Point kan aldrig förgätas af dem,
som deltogo deruti; huru de bodde der om sommaren uti
grupper af tält och under vintern uti groft tillyxade hyd-
dor, af hvilka den, som beboddes af commander-in-chief var
större men . ej i annat afseende bättre än den, som hyste
den mest anspråkslöse af hans generalstabs kaptener. Sitt
bord delade han med sina adjutanter, och om qvällarne
deltog han alltid i kretsen omkring lägerelden och berättade
sina historier eller talade om gamla vänner och afhandlade
de utsigter, som Sherman hade på sin marsch, eller huru
det gick Sheridan i Shenandoah-dalen, Thomas i Nashville
eller Butler vid Fort Fisher. Allt detta förtroliga samlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
