Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Grant, en minnesruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345 |
Den ene generalen nedslog. ett kejsardöme och åvägabragte
en suveräns kapitulation; den andre qväfde ända i grunden
ett uppror af större utsträckning än något, som verlden |
någonsin förr skådat, och krossade hvarje skymt af mot-
stånd på ett helt fastland.
Det fans naturligtvis inga gränser för Grants popula-
ritet, när kriget var öfver. - Aldrig någonsin hade en ame- |
rikanare erfarit ett så enstämmigt lof och pris under sin
lifstid. Men han förblef oförändrad, lika enkel nu, då han
var den förnämste mannen i hela landet, som när han för-
tjenade sitt dagliga bröd i den lilla staden inne i landet.
Jag åtföljde honom, då han återvände till Galena, och se-
dan det första utbrottet af hänförelse fått lägga sig, återtog
han igen Sitt gamla lif temligen oförändradt, gjorde och
mottog besök af vänner från tidigare år utan något tecken
af anspråk eller öfverlägsenhet, drack té i de enkla hemmen
i Galena, pratade med grannarne om deras skörd och deras
utsigter, liksom han aldrig i tiden kommenderat generaler
eller manövrerat millioner "män tvärsöfver en kontinent.
Han var lika omtyckt i Södern som uti Norden. De
män, som han: besegrat, glömde aldrig ’hans storsinthet. |
Några månader efter Appomattox gjorde han en tur genom |
de södra staterna och var då första gången inne i Rich-
mond. Om han hade undsatt i stället för att intaga staden
kunde knappast ett hjertligare mottagande kommit honom
till del. Folket i södern kände verkligen, att det hade
blifvit frälst genom honom. Han bade frälst dem från
mången . nordmans agg och hämdlystna sinne. De vilkor,
som "han medgifvit dem vid Appomattox, voro oerhördt
milda, och då Andrew Johnson gjorde försök att öfverträda
dem, förklarade Grant, att han skulle frånträda sin post i
arméen, så framt de ej höllos i helgd. De mest betydande
södermän, civila såväl som militära, ansågo det som sin
pligt att uppvakta honom för att helsa honom välkommen |
och visa honom sin tacksamhet, då han besökte Richmond,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
