Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Grant, en minnesruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropa Nn
346
Raleigh, Charlestown, Savannah. Uti Raleigh var statens
lagstiftande församling samlad, och han inbjöds att vara
närvarande vid dess session, och hela samlingen reste sig,
då han inträdde i kapitolium, hvilket hans trupper intagit
ej sex månader derförut. En uppmaning stäldes inom kort
till honom af framstående södermän, deri de besvuro honom
att uppställa sig som kandidat vid presidentvalet, och de
försäkrade honom, att det var hela Söderns enhälliga ön-
skan att få se honom i spetsen för regeringen. General
Richard Taylor kom till mig i samma ärende och yrkade
på, att Grant borde tillåta, att han gjordes till demokra-
ternas kandidat.
Vid denna tid var dock Grant icke hågad att blanda
sig i politiken. Jag har sällan sett honom mera förbittrad
än då personer, som ringa eller alls intet kände honom,
framhärdade i att förklara, att han måste bli näste presi-
dent. Aldrig hörde honom hans närmaste vänner någon
gång under: åratal säga, att han var villig att emottaga
utnämning till denna post. Jag är fullkomligt säker på,
att båda de politiska partierna gjorde honom anbud såväl
under som efter kriget; men det var ej förr än vid bryt-
ningen mellan verkställande makten och kongressen och
anklagelseakten mot Johnson, som han ansåg det vara sin
pligt att låta sitt namn tagas i bruk. Den sträfhet, som
utmärkte mr Johnson, bedröfvade honom mycket, och han
lade sig ofta mellan för att mildra hans uppfattning, eller
sökte förmildrande omständigheter för södermännens be-
gångna förbrytelser; han utverkade talrika benådningar i
de dagar, då mildhet ej var regel och då endast inflytandet
af hans stora tjenster kunde förmå något; men då mr John-
son . svängde om till den andra . ytterligheten, blef oense
med kongressen och bemödade sig på allt sätt att upp-
ställa sin egen politik i opposition mot den, som hyllades
af de folkmassor, som segrat, då ansåg Grant att han ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
