Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Moderna verldsförbättrare. Henry George, af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
Hvad först och främst det påståendet beträffar, att nå-
got förskott från kapitalets sida aldrig skulle förekomma,
tror jag, att det i min förra uppsats efter G. citerade exem-
plet om båten erbjuder det allra bästa beviset på motsatsen.
De samhällsindivider, som arbeta på förfärdigandet af båten,
få sina behof tillfredstälda af de öfrigas arbete, ja, hela
båtarbetet skulle aldrig komma i fråga, om icke arbetet i
allmänhet vore så gifvande, att en del af samhällets krafter
kunde egnas åt anskaffandet af sådant, som icke afser att
tillfredställa de dagliga behofven, utan som bidrager att göra
framtida arbete mera gifvande. Ha icke i detta fall några
samhällsindivider förskotterat andra deras lifsuppehälle, fast
detta förskott icke gjorts för intet? I denna mening hafva
de äldre nationalekonomerna alltid framstält förskottet. Hur
starkt framhåller ’icke John Stuart Mill, att genom kapita-
lets förbrukande nya produkter komma till stånd, så att
dessa nya förnödenheters värde väl uppväger det
konsumerade kapitalets. G. har ovilkorligen rätt i sitt på-
stående, att hvad arbetaren uträttar under en dag, mer än
uppväger i värde, hvad han mottager af arbetsgifvaren i
arbetslön, men saken har en annan sida. Det arbetsresul-
tat, som arbetaren lemnar åt arbetsgifvaren, är icke en så
kurant vara, som den betalning han erhåller. Denna senare
(penningen) är så lätt utbytbar, att den kan förvandlas 1
snart sagdt hvad som helst till motsvarande värdebelopp.
Hvad arbetaren behöfver, är i främsta rummet kläder, föda
m. m., med ett ord de förnödenheter, som afse tillfredstäl-
landet af existensbehofven. Det, som arbetaren lemnat åt
arbetsgifvaren, blir icke en kurant vara. förr än efter en
längre tids förlopp. Arbetsgifvaren mottager ett värde,
hvaraf: han först 1 framtiden njuter frukterna; sina. exi-
stensbehof får han tillfredstälda genom ett föregående arbe-
tes resultat. I denna bemärkelse fattadt, förefinnes förskot-
tet oupphörligen inom nutida arbetsformer. Det allra bästa
beviset för, att förskott eger rum, ligger deri, att ju större
det arbete är, som skall: företagas, desto större kapitalmassa
erfordras. Om inom ett land en jeraväg skall byggas,
fordras, att antingen inom landet dertill finnas tillräckliga
kapitaler för underhåll af arbetare, eller att det är möjligt
att utom landet få upplåna sådana. Att denna vigtiga san-
ning icke får förbises, om man vill undvika felslut, visar
G. allra bäst: han kan aprioristiskt icke tro på en konflikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
