Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att lem na ostraffade, anlagda eldBvådor, aftagande förråd och andra
en långvarig belägrings obehagliga tillfälligheter öka dysterheten.
Mahdins trupper samlade sig nu kring Khartum och Ondurmans
inneslutning hade böijat. Bet beständiga stridsbullret på de
mot-liggande stränderna kan nästan höras i dagboken. Den 13
december skrifver han:
»Ångbåtarna gingo upp och anföllo araberna vid Bourré (detta
uppskjutande från dag till dag gör för visso ett i hög grad
nedslående intryck på en hvar. I dag är det 276:e dagen af vår
ångest). I öfvermorgon skola vi sända ned »ihe Bordeen» (en
af ångbåta$pa) och med denna skall jag skicka min dagbok. Om
ej någon ansträngning göres inom tio dagar, så måste staden falla.
Detta uppskof är oförklarligt. Om expedition skåren * har uppnått
floden och mött mina ångare, så är hundra man allt hvad vi
begära. Jag skickar denna dagbok, ty om staden faller har jag
ringa förhoppning att rädda den». De sista orden i denna
dagbok, daterade den 14 december, äro: »Märk nu detta, om
hjelp-sändningen från expeditionskåren — och jag begär ej mer än
200 man — icke kommer inom tio dagar, så måste staden falla;
jag har gjort mitt bästa för mitt lands ära. Farväl. Ni sänder
mig ej någon underrättelse, ehuru ni har godt om penningar.»
Detta är Gordons afsked till det land, som han tjenat så ärofullt.
Hvad som tilldrog sig under de födande 43 pröfvodagarna
skall verlden aldrig lära känna, såvida icke någon arab
händelsevis har bevarat i minnet att Gordon — tvifvelsutan — höll ut
till slutet. Ett yttrande af Gordon är anmärkningsvärdt. »Det
var aldrig vår regering», skrifver han, »som gjorde oss till en
stor nation; vår regering har alltid varit en hämsko på våra hjul;
Englands makt skapades af äfventyrare, icke af dess regering,
och jag tror att det endast genom äfventyrare skall bibehålla sin
plats.» Detta är ett sannt yttrande och värdt att ihågkommas.
Det är initiativet, företagsamheten och heroismen hos individer,
som ensamt gjort England stort, och icke den minste af sådana
äfventyrare var Charles George Gordon, hvars lik ligger
stym-padt någonstädes bland Khartums blodbestänkta ruiner. Han har
sannerligen gjort »sitt bästa» och hans djupt intresseväckande
dagbok, från hvilken endast gränserna för utrymmet hindra mig
att göra många flera utdrag, skall alltid förblifva som en
minnesvård af en pligtens martyr, det sista minnet af en annan af dessa
äfventyrare, hvilka gjorde och göra England stort i trots af en
svag och vacklande regering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
