Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Moderna verldsförbättrare. Henry George, af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRREUSREPIR ENE ARR RO RA
867
tacka försynen för; men menskligheten är skuld till den mora-
liska uselheten. Dumheten då! Hvem är skulden till den?
G. talar dessutom om vissa eviga oföränderliga lagar, hvilka
utvecklingen följer och hvilka det är en hädelse att genom
en bön söka rubba. Lagarna tyckas ligga honom mera om
hjertat än försynen. Han säger på ett ställe: ... »vi se, att
den sociala utvecklingen styres hvarken af en särskild för-
syn: eller: af ett obarmhertigt öde, utan af en på samma
gång oföränderlig och ri ättfärdig lag.> Denna lag skulle vara
morallagen, till hvilken »det öorbliske sinnet genom en
plötslig åskådning kommer». Men då det är alla bekz ant.
att moralen varit ganska olika hos olika folk, då t. o. m.
olika individer och tänkare hafva ganska olika uppfattningar
af hvad morallagen innehåller, hade det varit af nöden, att
förf. utvecklat sin uppfattning af den samma. Likaså talar
han om rättvisan som ett utredt fastslaget begrepp. Och
dock är det ytterst svårt att i alla speciella fall uttala rätt-
visans fordringar.
Kanhända den yttersta orsaken till alla dessa motsägelser,
hela detta senare, till en del entusiastiska, men orediga
innehåll ligger deri, att förf. aldrig sysselsatt sig med att
noggrant uödersöka ayttshurus såra generellaste begrepp upp:
kommit, och deri, att han icke gjort sig till godo den ny-
are psykologiska forskningens undersökningar om vår kun-
skaps relativitet. Han vill icke finna sig 1 det oundvikliga,
att vår tillvaro liksom allts tillvåro, är oss en gåta, ietilken
vi aldrig genom några slags ord eller ordsammanställningar
| för oss kunna klargöra; och derpå gör han sig slutligen
skyldig till det logiska felet att tillämpa vårt förnufts kraf,
att allt skall hafva ett ändamål, på vår och allts tillvaro. Om
han genomtänkt, hur vårt lille inskränkta begrepp »ända-
mål» uppkommit, hur rent »antropocentriskt» det är, skulle
han icke uppstält det som en bindande nödv ändighet för
oss, att förklara vårt lifs gåta. Senare delen af hans framiställ-
ning kan derför på sin höjd vara ett uttryck för en menniskas
subjektiva tro, men den är icke klar och logiskt bindande.
Många äro icke de författare, som mäkta att i ett enda
arbete sammanhålla ett så oerhördt material som det, med
hvilket. G. arbetar. Ty såsom förut har framhållits, har
G. sökt att inom detta arbetes tränga ram framställa en
hel lifsåskådning. Det innehåller icke allenast mnational-
ekonomik och kritik öfver nationalekonomik, utan äfven
SE - 2 on DA EEE DA FF FF EEE ERE FE ET NERE EF AR AA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
