Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Moderna verldsförbättrare. Henry George, af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Am mn OR RR MARMOR GS sg, EE rr, EE AE 2 sr SAT SENSE RE
- a
866
tionen, och således skulle, då ett folk hinner längre i ut-
veckling än andra, detta bero på en olikhet i olika folks
inre begåfning och styrka, hvilket åter förf. förnekar. Och
det vore Er ock mycket underligt, om icke folkets
karaktär vore den yttersta orsaken till så väl framsteg, som
tillbakagång eller stillastående. Om vi européer befriade
kineserna från deras hämmande kultur genom att befria dem
från det förtryck, de sjelfve skapat, vore detta icke en följd
af europeernas öfverlägsenhet? Om ett land nu genom-
förde det förslag, som G. i sin bok framställer, skulle då
icke G. genast säga, att detta folk stode mycket högt i
utveckling? Ett folks sociala former kunna ic ke i allt för
hög rad: öfverträffa den andliga utveckling, på hvilken det
befinner sig. En vexelverkan eger tydligen rum mellan
ett folks andliga krafter och den sociala form, hvari det
lefver, så att en högre, andlig ståndpunkt kan skapa om
de yttre förhållandena, liksom ett folk kan höjas och för-
ädlas af bättre krnkAllstrner som några af dess visaste
män genomfört, men allt för högt utöfver den andliga stånd-
punkt, som folket i sin helhet innehar, är det svårt att
tänka sig att reformerna kunna gå. Ett folk skapar sina
egna sociala former; hvarje reform, äfven om den hemtas
från ett annat lands erfarenhet, har ändock i den meningen
sin grund 1i folket sjelf, att den af detta mottages som nå-
got bättre.
Det är egendomligt att se, huru förf. blir osäkrare och
otydligare, ju längre han kommer i sina generaliseringar.
Hans tanke får då allt mindre rum; hans känslor och
subjektiva åsigter allt mera. Lika säker ’och grundlig, som
hän. -är; då han afhandlar de rent nationalekonomiska frå-
gorna, lika sväfvande blir han, då han kommer till under-
sökningen af de stora allmänmenskliga frågorna. Man fin-
ner honom ofta använda sådana uttryck som gud, den
evige, den rättfärdige; han talar om en försyn, som menpi-
skorna hafva att rek a för uppfinningar och förbättringar,
för alla framsteg på det och intellektuella områ-
det; men han förklarar det vara en hädelse att i förtröstan
på denna försyn lamt vänta Då en förbättring på det mora-
liska området; han säger det vara en hädelse, ty man vill
skjuta skulden för alla brott på gud; försynen skulle så-
lunda hafva inflytande endast på menniskans förstånd, icke
på hennes vilja. De intellektuella framstegen hafva vi att
TT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
