Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Gordons dagbok, af Helen Zimmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERENNORRISTEEANN AN oo sär AETDEr r SN grrr RSTTAA r EE IN E on 2 YRA RR RER A Å A BRA RR MSE nn PESTEN
S8T7
rakter. Under ett och halft århundrade hade männen af hans
ätt varit soldater, och redan från vaggan var han bestämd för
arméen samt erhöll en rent militärisk uppfostran. Om hans skol-
lif veta vi ingenting, utom att han på intet vis öfverträffade kam-
raterna. Skickad till Krim — han var då endast en yngling —
vann han der sina sporrar och utmärkte sig så, att han valdes
till en af gränsregleringskommissarierna. Knapt hade han åter-
vändt hem förr än det kinesiska kriget af 1860 bröt ut, och han
beordrades till Peking, dit han anlände i tid: för att bevitna den
sorgliga handlingen af europeisk vandalism, sommarpalatsets för-
störing. Men med Pekings intagande var det ingalunda slut på
fiendtligheterna, och 1862 hade Jai-Ping’ska upproret af med
kinesiska regeringen missnöjda gjort sådana framsteg att de euro-
peiska stationerna hotades och frågan uppstod om icke europe-
erna borde hjelpa kinesiska regeringen mot rebellerna. Orsaken
till upprorets utbrott är icke olik med anledningen till Mhadins
uppträdande i Sudan. Det var en egendomlig harlekinad af
religionsfanatism och krig, som Gordon uppmanades att under-
trycka. Det är tydligt att den unge officeren måste hafva in-
gifvit sina förmän höga tankar om sin skicklighet, ty i annat
fall skulle han säkerligen icke blifvit vald till en så vigtig post.
Och sålunda såg sig — till ringa belåtenhet för honom sjelf,
såsom hans bref till hemmet visa — den man, som förr aldrig
fört befäl, plötsligen i spetsen för en armé, hvilken, ehuru den
kallade sig för den alltid-segrande, hittills alltid blifvit slagen.
Det första han gjorde var att disciplinera sina trupper, och det
visade sig snart att han egde en stor befälhafvares förmåga att
göra sig både älskad och åtlydd af sina soldater. Hur han pole-
rade sitt råa materiel, hur hans armé verkligen blef alltid-seg-
rande, hur han sjelf icke bar några vapen utan endast en liten
käpp, som benämdes Gordons seger-trollspö, hur han tillbads för
sin ” rättvisa och mensklighet, hur han piskade upp emissarierne
från kejsaren, hvilka erbjödo honom guld för att försona ett löf-
tesbrott, hur han var nära att låta skjuta kinesiska premiermini-
stern för samma orsak — allt detta skall en gång kunna läsas
i detalj, då en fullständig biografi öfver hjelten utkommer. HNlut-
ligen lemnade han Kina lika fattig på penningar som han kom-
mit dit. Han afslog alla penningebelöningar och utmärkelser,
som erbjödos honom; han ville icke hafva någotdera. Det var
tillfredsställande nog för honom, sade han, att han varit ett ringa
verktyg att rädda några 100,000 lif. Hans tjenster hade gjorts
för mensklighetens sak, icke för att vinna guld. Ej heller ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
