Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Gordons dagbok, af Helen Zimmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
ban tillåta att fester gåfvos för honom vid hans återkomst. Fest-
middagar voro hans speciella afsky, att bjuda honom till middag
en stor förolämpning: »Bjud den fattige och sjuke», brukade han
säga, »bjud icke mig, som har tillräckligt.> Han gjorde också
allt hvad han kunde för att förekomma det hans namn skulle
intaga någon framstående plats i berättelsen om det kinesiska
upproret. Hade Gordon varit ärelysten, hade detta varit rätta
ögonblicket; emedan han icke var det, så ville han ej framhålla
sig sjelf. Derför blef han snart glömd på högre ort, återtog
sin blygsamma ställning inom arméen och erhöll en liten befatt-
ning i Gravesend. Här stannade han i sex år, under hvilka
hans lif var en följd af goda gerningar, utförda i stillhet. Han
använde alla ’sinå penningar på de fattiga; han tog upp pojkar
från gatan och ’ uppfostrade dem, hans hus var skola, sjukhus
samt fattighus på en gång. År 1872 efterträdde Gordon sir Sa-
muel Baker såsom guvernör för stammarna i öfre Egypten, vid
samma tid som Khediven, hvilken uppmuntrat slafhandeln, eme-
dan den ökade hans inkomster, omvändes till aktiv och allvar-
sam filantropi, i ett ögonblick då han såg sitt eget öfvervälde
hotadt. Gordon genomskådade bevekelsegrunden, och kallade det
för ett knep att vinna engelska folkets bifall, men begaf sig icke
dess mindre dit, emedan han trodde sig kunna uträtta något godt.
»Med Guds hjelp skall jag hålla vågskålen i jemvigt», var hans
korta svar på en egyptisk embetsmans långa, högtrafvande tal.
Han afslog den erbjudna lönen af 10,000 & om året och tog i
stället 2,000 £, som han trodde skulle betäcka hans utgifter.
»Han ville icke hafva», sade han, »blodspenningarna, som ut-
pressats af de uslingar, hvilka stodo under hans myndighet.» Det
var ett häpnadsväckande värf han åtagit sig, och efter fyra års
förfärliga mödor och nästan öfvermenskliga ansträngningar, måste
han med :ledsnad erkänna att det var omöjligt, i det han för-
klarade att han lika gerna kunde söka utdraga bläcket från läsk-
papper, som redan uppsugit det, som att hos egyptierna utrota
idéen om slafveriet. Visserligen lyckades han att injaga skräck
hos slafhandlarne, att befria tusental af deras fångar, hvilka han
likväl icke kunde återsända till deras hem, och hvilkas öde var
död eller återfall i fångenskap; visserligen upprätthöll han ord-
ningen hvarhelst han var och ingaf befolkningen förtroende till
hans rättvisa. Men Sudan är stort och Gordon var icke alle-
städes närvarande, oaktadt sin rastlösa verksamhet. Så snart han
vände ryggen till var sakernas förhållande lika dåligt som, förr,
och då han fann att han äfven motarbetades i högqvarteret i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
