Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Gordons dagbok, af Helen Zimmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
kände sig förbunden att ej öfvergifva det folk, som icke hade
öfvergifvit honom. »Jag säger», skrifver han, »och hvarje gent-
leman i hennes majestäts armé skulle instämma deri, att det vore
uselt att lemna män, hvilka (fastän de icke som hjeltar motsvara
våra idéer) hafva hyllat sig till mig, ehuru i deras ögon en kri-
sten hund, under stora svårigheter, och sålunda tvinga dem att
öfverlemna sig åt en fiende, som icke har besegrat dem, och
göra detta på uppmaning af en utländsk makt, för att rädda mitt
skinn. Åh, de svarta damerna skulle stena mig i fall de miss-
tänkte att jag hade i sinnet en dylik handling.> Sålunda bibe-
höll han till slutet det höga ideal, som alltid stått framför ho-
nom, och det var vida bättre att göra det och dö på sin post,
än stjäla sig bort och beröfva verlden ett stort exempel. FHEme-
dan han var fast i sin öfvertygelse, kunde han dag efter dag
skrifva dessa vältaliga anteckningar om hvad han gjort eller tänkt
samt äfven gifva luft åt en stark känsla af humor, som aldrig
öfvergaf honom. På en sida säger han: »Politiskt och mora-
liskt är det bättre för oss att icke hafva något att göra med de
affälliga europeerna i det arabiska lägret. Förräderi har aldrig
framgång och hurudan utgången än må blifva, är det bättre att
falla oskyldig än att hopblandås med dubiösa handlingar och
dubiösa män.»
Gordon må hafva varit en entusiast, men han var en entu-
siast med en oförliknelig förmåga att klart betrakta fakta och
inse deras betydelse. Hvilken kontrast mellan hans snabba och
bestämda uppfattning af situationen i Sudan, och hans förvirrade
förmäns ovisshet och tvekan! Gordon talar icke ofta strängt. Om
hans själ var hvitglödgad af raseri, som den väl kunde hafva
varit, så uttrycka likväl hans ord endast en lugn, humoristisk
satir. Det är icke så mycket harm, hvilken yttrar sig mot
en stackars förvirrad officiel myndighet, som ett slags föraktfullt
hån. På ett ställe säger han: »Vi äro en hederlig nation, men
våra diplomater äro kaniner och icke o/ffictelt hederliga.> Och
en annan gång säger han: »Näll den man, som icke sitter der
bespottare sitta (Psalm I: 1). Jag tillstår att det icke är. rätt
att klandra mina förmän, men jag menar intet ondt dermed, och
jag hoppas att de, mot hvilka anmärkningar gjorts, icke känna
sig sårade; lifvet är en. ganska besvärlig affär, om vi kunna göra
det lättare är det så mycket bättre; när jag kritiserar utrikes-
departementet, är det icke derför att jag tror mig sjelf vara
öfverlägsen, utan emedan jag skulle önska att de finge se
hur andra, som stå utom departementet, betrakta saker och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
