Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - General Gordons dagbok, af Helen Zimmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
897
att lemna ostraffade, anlagda eldsvådor, aftagande förråd och andra
en långvarig belägrings obehagliga tillfälligheter öka dysterheten.
Mahdins trupper samlade sig nu kring Khartum och Ondurmans
inneslutning hade börjat. Det beständiga stridsbullret på de mot-
liggande stränderna kan nästan höras 1 dagboken. Den 13 de-
cember skrifver han:
» Angbåtarna gingo upp och anföllo araberna vid Bourré (detta
uppskjutande från dag till dag gör för visso ett i hög grad ned-
slående intryck på en hvar. I dag är det 276:e dagen af vår
ångest). I öfvermorgon skola vi sända ned »the Bordeen» (en
af ångbåtarna) och med denna skall jag skicka min dagbok. Om
ej någon ansträngning göres inom tio dagar, så måste staden falla.
Detta uppskof är oförklarligt. Om expeditionskåren har uppnått
floden och mött mina ångare, så är hundra man allt hvad vi
begära. Jag skickar denna dagbok, ty om staden faller har jag
ringa förhoppning att rädda den». De sista orden i denna dag-
Bok, daterade den 14 december, äro: »Märk nu detta, om bjelp-
sändningen från expeditionskåren — och jag begär ej mer än
200 man — icke kommer inom tio dagar, så måste staden falla;
jag har gjort mitt bästa för mitt lands ära. Farväl. Ni sänder
mig ej någon underrättelse, ehuru ni har godt om penningar.»
Detta är Gordons afsked till det land, som han tjenat så ärofullt.
Hvad som "tilldrog sig under de följande 43 pröfvodagarna
skall verlden aldrig lära känna, såvida icke någon arab händelse-
vis har bevarat i minnet att Gordon — tvifvelsutan — höll ut:
till slutet. Ett yttrande af Gordon är anmärkningsvärdt. »Det
var aldrig vår regering», skrifver han, »som gjorde oss till en
stor nation; vår regering har alltid varit en hämsko på våra hjul;
Englands makt skapades af äfventyrare, icke af dess regering,
och jag tror att det endast genom äfventyrare skall bibehålla sin
plats.> Detta är ett sannt yttrande och värdt att ihågkommas.
Det är initiativet, företagsamheten och heroismen hos individer,
som ’ ensamt gjort England stort, och icke den- minste af sådana
äfventyrare var Charles George Gordon, hvars lik ligger stym-
padt någonstädes bland Khartums blodbestänkta ruiner. Han har
sannerligen gjort »sitt bästa» och hans djupt intresseväckande
dagbok, från hvilken endast gränserna för utrymmet hindra mig
att göra många flera utdrag, skall alltid förblifva som en minnes-
vård af en pligtens martyr, det sista minnet af en annan af dessa
äfventyrare, hvilka gjorde och göra England stort i trots af en
svag och vacklande regering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
