Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett litet skaldelån (en parallel mellan Böttiger och Anastasius Grün, med anl. af Scævola och Gustaf IV Adolf) af H. A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett litet skaldelån.
Scevolas arbete »Utländska diplomaters minnen från svenska
hofvet», har nyss fästat uppmärksamheten ’ på det olyckliga offer
för egna misstag och andras stämplingar, som var den siste Vasa-
ättlingen. på Sveriges tron, Gustaf TV Adolf.
Som bekant har Böttiger, i öfrigt ju Karl XIV Johans
entusiastiske lofsjungare, äfven i en anslående dikt » Främlingen
i Sanct Gallen» strängat sin lyra af medkänsla för den fallne
monarken. Den står till och med i hans valda skrifter införd
kort efter hyllningssången till Bernadotte och bildar en ej så
litet egendomlig kontrast der.
Denna dikt är dock ej blott märkvärdig derför; den har
äfven sin lilla historia hvilken nu, då den är ett å propos för da-
gen, kan intressera.
Det tyckes nämligen som den gode Böttiger, den lycklige
upptäckaren af Erik XIV:s mindre goda rätt att räknas som för-
fattare till den vackra kärleksvisan:
»Hvar må följa sitt eget sinn”
kär håller jag min herdarinn’»,
sjelf uti ofvannämda sång skulle ha lyst liten smula med lånta
fjädrar, — dessa är det dock han sjelf och icke andra som ha
satt på. Det förekommer nämligen hos den österrikiske skalden
Anastasius Grim en romans »Der Unbekannte>», med hvilken
»Främlingen i Sanct Gallen» har ett omisskänneligt tycke ej
blott i anläggning utan äfven i enskilda uttryck och bilder.
Jemför man de båda dikterna sida vid sida blir likheten slående.
De lyda så här:
Anastasius Gräns. ”Böttigers.
Durch das enge Thor des Städtchens TI en trädgård vid sanct Gallen,
Zieth ein alter Bettler fort, Nära Goldachs klara våg
Niemand spendet ihm ’Geleite, Utsträckt under lindens skugga
Lebewohl und Abschiedswort. Nyss en vandrare man såg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
