Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Ett litet skaldelån (en parallel mellan Böttiger och Anastasius Grün, med anl. af Scævola och Gustaf IV Adolf) af H. A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RR
7 es
908
Goldachs våg i fallet brusar,
Lika Mälarns vid norrbro.
Och i solens sista strålar
Tror han sig en hägring se,
Borg af lejonklo bevakad,
Sköld med gyldne kronor tre.
Klockor rundt -kring bergen ringa:
Sakta han till hvila söfs,
Dör, med blick mot snö och isar,
Som Nordmannakung det höfs.
Rx RR
Bal på Stockholms slott sägs varit,
Natten efter samma dag,
Och på Riddarholmens kyrkport
Vakten hört tre skarpa slag.
Som väl märkes kan Böttiger ej gerna ha skrifvit sitt poem
utan inverkan af Anastasius Gräns. Det är samma uppslag, den
afsatte monarken som, nu en fattig tiggare, uttröttad faller ner
och dör under skuggan af det vänligt vinkande trädet. Samma
utveckling sedan, att menniskorna gå förbi utan aning om den
dödes forna glans, men naturen deremot känner igen honom och
med sina håfvor kungligt smyckar hans läger. Ja, i skildringen
deraf är till och med ordalydelsen, som de kursiverade stroferna
utvisa, den samma. Hela skilnaden i styckets komposition är
den att Böttiger uteslutit de första strofernas, för Grins stil så:
karakteristiska, utförda bilder, samt sedan lämpat innehållet på
en viss bestämd konung, Gustaf IV Adolf och i stil dermed
tillfogat några strofer, som särskildt ha afseende på honom.
Till Böttiger hör också den smaklösa sista strofen som bryter
hela romansens stämning och drar ner den på den faddaste spök-
romantiks område.
Att det är Böttiger som lånat af Anastasius Griän och ej
tvärtom, kan man redan märka derpå att den senare har blott
sjelfva temat, den förre deremot den specialiserade och utförda
variationen, men ännu ett annat och ett absolut afgörande bevis
lemnar de båda dikternas ålder. Anastasius Gräns förekommer
redan i den 1837 utgifna samlingen af hans dikter och måste så-
ledes vara skrifven före. detta år. Böttigers kan deremot ej
gerna sättas äldre än till 1841. Den är nämligen tryckt för
första gången i kalendern Boreas för 1842. Der är den blott
märkt med signaturen — — — X. Första gången den publi-
cerats. med »författarens»> namn under är, så vidt vi veta, i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
