Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Norges så kallade »eröfring» år 1814, af Kristian Winter-Hjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att — utan att beröra Kielertraktaten — erbjuda
vapen-hvila och försoning å grundlaget af Norges erkännande
såsom en sjelfständig och med Sverige lika berättigad stat.»
Sedan, då författaren beskrifver’ Karl Johans
trupprörelser de sista dagarne före undertecknandet af
konventionen i Moss den 14.de Augusti, yttrar han om dessa trupp*
rörelser följande:
»Det är i ögon fallande att denna plan, om Karl
Johan på allvar ämnade utföra den, måste ha medfört faror
för svenska hären, såvida den norska på ett verksamt sätt
hade återupptagit sina operationer. Sistnämnda, som
befann sig å den såkallade inre operationslinien, skulle till
alla sidor rundt omkring sig ha förefunnit svenska
afdel-ningar utau betydlig motståndsförmåga, och dessutom var
i alla fall reträtten till vestlandet öfver Dröbak, der den
norska flotiljen hade sin plats, säkrad.»
Sålunda betraktar alltså en sakkunnig och presumtivt
oväldig utländsk krigshistoriker den militära situationen, *
och man iår förlåta Karl Johan, den bepröfvade och
ryktbare fältherren, om han betraktade saken på samma sätt
och begärde »40,000 och 6 millioner» innan han dristade
sig att tänka på en »eröfring».
Hade norrmännen endast haft med svenskarne att göra
torde det vara otvifvelaktigt att de hade valt att börja det
egentliga kriget. Må man för det första räkna norrmännen
till godo, att äfven de kunde tänka på sin krigareära,
hvilken hade traditioner just från tidigare strider med
svenskarne. Men för det andra måste det för kung Kristian
Fredrik vara klart, att stämningen i Norge öfvervägande
var för krig. Visserligen fans det redan innan Kielerfreden
ett parti i Norge, det Wedel-Jarisbergska, som eftersträfvade
en union med Sverige; detta parti var underlägset i antal,
* Har Karl Johan uppfattade situationen visade sig bäst, då han ej
försmådde att efter konventionens afslutande kringgå bestämmelserna rörande
svenska truppernas afmarcherande från norskt territorium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
