Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Norges så kallade »eröfring» år 1814, af Kristian Winter-Hjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den dunkla och för tillfallet visserligen mycket
svårlösta frågan förelåg: Hvad skola garantimaktema, hvad
skall Europa göra, om ett kanhända långvarigt krig
uppstår mellan Sverige och Norge? I Norge kunde man frukta,
att makterna ville stå vid sitt ord, och då måste man
underkasta sig på nåd och onåd, medan nu det vigtigaste
kunde erhållas: konstitution, sjelfständighet, likställighet
med Sverige. I Sverige kunde man frukta att i bästa fall
stå ensam mot Norge under ett kanhända långvarigt och
förbittradt krig, hvartill man (enligt statssekreteraren
Wir-séns förklaring) saknade resurser; i värsta fall kunde
Wiener-kongressen möjligen rifva hela Kielertraktaten sönder. En
fait accompli på hvilka betingelser som helst blefvo under
dessa omständigheter för Sverige att föredraga framför att
riskera allt.
Sådana voro verkligen de politiska förhållandena på
sommaren 1814. Karl Johan och svenska regeringen kände
dem noga, och vi anse det som ett bevis på hans stora
statsmannaförmåga, då han beslutsamt föredrog att bringa
unionen till stånd på sådana vilkor, hvartill han på den
tidpunkten var »nödd och tvungen», framför att äfventyra
det stora ändamålet: den skandinaviska halföns
sammanslutning till en gemensam försvarsmakt gent emot utlandet.
Vi ha citerat en utländsk krigshistoriker, af hvilkens
framställning* det framgår, att allt tal om »eröfring» är gripet
ur luften. Att tala derom är att tala om »hvad som
möjligen kunnat hända», som det heter i komedien. Det är ju
äfven sjelfklart, att om något slags tillstymmelse till »eröfring»
hade varit, skulle Karl Johan och svenskame omöjligen ha
funnit sig föranlåtna att den 7 Augusti erbjuda hvad de så
bestämdt af böjde den 21 Juli. Vi tro att en dansk tidning,
som med anledning af sistlidne unionsdag innehöll en
ledande artikel om förhållandena, har slagit hufvudet på spiken,
då den inleder artikeln med följande ord:
»Omständigheternas makt påtvingade 1814 Sverige och Norge en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
