Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Pappa. Svensk originalberättelse, af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raskade jag henne med att läsa en bok, som heter
»tfpp-foetran* af. .. af. . .ja, hvem är den nu åf, mitt barn lilla?
Hon lade hufvudet på sned, och, kisande med ögonen, såg
hon bort till den unga flickan, som tycktés helt och hållet
upptagen af råttan.
— Spencer, sade Anna och lyfte upp ögonlocken. Men
den boken — tilläde hon hastigt — är allt for nykter, der
fins inga vackra fraser.
Dermed reste hon sig upp och lemnäde rummet.
♦ *
*
Under borgmästarens ungkarlsgillen var
konversations-rmnmet ett forloradt pateidis for gästerna, ty han var rädd
om det fina öfverdraget och de dyrbara mattorna. Men
matsalens stela prakt lade ej det ringaste* band på
uppsluppenheten. . Man kände sig fullkomligt ogenerad. Man
skrå-lade »helan* går», etc. Man skrek och man skrattade, och
man skrattade och man skrek, allt under det man slogs
kring smörgåsbordet Sedan man sent omsider blifvit mätt,
sattes der in én väldig, japansk bål, hvars innehåll
skruf-vade upp stämningen ett par tum. Ville det sig dervid
riktigt väl så fick man äfven se en Hebe.
Strax efter bosättningen i X. hade nämligen
borgmästaren fatt i sin tjenst en ung bondflicka, hvars fägring
väckte sådant uppseende, att hon allmänt kallades för
borgmästarens vackra Elin. När hon gick genom rummet
följdes hon också alltid af husbondens blickar. Och när hon
någon gång slog upp de långa, morka ögonfransarne, hyilka
höUos blygt sänkta, sken det till under dem, och der
vex-lades ett forstulét leende mellan Herre och tjenarinna.
Umgängesvännerna, som märkte detta, brydde
borgmästaren, men han sade skrattande att för husets pigor hyste
ban tillbörlig respekt.
Ute i’staden talade man emellertid mycket om en
blif-vande fprlofning. Fröken Liberg och rättvisans högste
representant promenerade förmodligen icke för ro skull tillsammans.
Men så gjorde grosshandlare Liberg, beklagligt att omtala,
en vacker dag konkurs. Misslyckade spekulationer i
span-mål hade — sades det — slukat upp hans förmögenhet
Tillgångarne voro så klena, att man med knapp nöd kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:31:07 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0045.html
