Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Pappa. Svensk originalberättelse, af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gumman blinkade.
— Åh, borgmästaren behöfver inte va’ rädd, för jag
ska’ min själ veta att hålla munnen på mej.
Borgmästaren grep om silfverringklockan på
nattduks-bordet och ringde ett slag, och, när Kersti kommit in, sade
han till henne:
— Gif gumman der litet mat i köket
— Ska* ske’, sade Kersti och bad gumman följa sig.
Så snart ljudet af de tassande stegen dött bort, drog
borgmästaren en suck af lättnad. Usch, hvad käringen var
klibbig om fingrarne! Han gick hän till kommoden och
tvättade händerna. När han torkade dem, gol göken i
schweizeruret fem. Kors för tusan, nu kom han för sent till
middagen! Drog skyndsamt fracken på, fäste
halsduksroset-ten och kastade en sista mönstrande blick i spegeln. Se så,
-nu var han ändtligen fardig!
När han trädde in i konsul Beckmans tambur, fann han
bvar enda spik upptagen af ytterplagg och hattar. Han
slet rocken af med ett par kraftiga ryck och stod just och
grubblade, hvar han skulle lägga den, då Ebba kom flygande
4it från sitt rum. Han böjde sig ner och kysste henne.
— God middag, min engel.
— God middag, Albert. Så sent du kommer. Du är
•den allra siste. Mamma är utom sig för ditt långa dröjsmål.
— Jag fick besök af rådman Olsson, den igeln slipper
man aldrig ifrån, sade* borgmästaren och kastade först rocken
bort i ett hörn och lät sedan hatten följa efter.
— Ja, det är den odrägligaste pratmakare, man kan
råka ut för, sade Ebba, purrande till luggen framför spegeln.
Borgmästaren tog fram ett par ljusgula handskar ur
irackskörtet och började draga dem på.
— Hvad tycker du om min nya klädning? sporde Ebba
och vände sig om. Är den inte vacker?
Hon gick bortåt golfvet ett slag, så att det långa
släpet frasade efter henne.
— Förtjusande, sade borgmästaren utan att lyfta
ögonen från liandskarne, hvilka voro så små, att han knapt
kunde fa fingrarne i dem.
— Modernaste fargen, sade hon och vände hufvudet
halft mot honom. Alla flickorna äro rent betagua i den.
— Det är inte att undra på, mumlade borgmästaren, som
småsväljande sökte att knäppa handskarne.
Ur Dagens Krönika. VI. 1. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
