Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Pappa. Svensk originalberättelse, af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Skall jag hjelpa dig? frågade Ebba och ilade bort
till honom.
— Ta — ack, du . . . men jag tror nog, att det går
för sig din hjelp förutan, sade borgmästaren, se så, nu gick
det — ändtligen!
Och först nu kastade han en mönstrande blick på Ebbar
hvilken stod midt emot honom och småleende vred sitt
guldarmband kring den smala handleden. Herre Gud, hvad
klädningen satt illa, och hvad den missklädde! Hennes
sjuk-liga hy såg ännu sjukligare ut i reflexen från det erggröna
tyget
Någon .tog i salsdörren. Ebba spratt till och rusade
pilsnabbt in i sitt rum. Det var bara rådhusvaktmästaren
Friman, som uppenbarade sig i dörröppningen. När han
fick syn på borgmästaren, drog han sig vördnadsfullt tre steg*
tillbaka, och, böjande det silfverhåriga hufvudet mot golfvet>
lät han borgmästaren passera förbi in i salen. Utan att
besvara den ödmjuka helsningen gick borgmästaren fram till
värdinnan, för hvilken han bugade sig med den vårdslösa
elegans, som ungherrarne i X. förgäfves sökte efterapa.
Räckande honom sin hand, hvars fingrar voro öfversållade
med blixtrande ringar, hväste konsulinnan fram mellan de
smala, utstående tänderna:
— Välkommen — bättre sent än aldrig.
Strax efter det borgmästaren anländt, förklarades bordet
serveradt
Man satt till bords, ty gående middag ansågs ej längre
comme il faut. Små velinkort, försedda med vignetter,
upplyste om rätternas namn och vinernas. Hvilket öfverflöd
på mat och dryck! Borgmästaren och hans fästmö sutto vid
ena ändan af bordet — vis-à-vis dem konsul Beckman med
fru. Vinet och värmen gåfvo åt borgmästarens bleka
kinder en skär rodnad.
Då champagnen serverats till desserten klingade konsul
Beckman med gaffeln på sitt glas och reste sig upp. Och
så höll han ett långt, hackigt tal till borgmästarens ära, ett
tal, hvars alla loford stodo i superlativus.
♦ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
