Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vår konstitutionella utveckling efter 1865, af Fritz Krook - II. Regeringen och riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rageringen ock riksdagen.
Förhållandet mellan de båda statsmakterna, om detta
hädiska uttryck må rara oss tillåtet, var aldrig på något
synnerligen klart och tydligt sätt utstakadt i våra grundlagar. Att
be-gftrm det den akrifna lagen en gång för alla sktdle ända in i
enskildheterna uppdraga detta förhållande, vore helt visst icke
välbetänkt, alldenstund dermed möjligheten till en gradvis och
efter tidsförhållandena lämpad utveckling skulle omöjliggöras. Men
en säker vägvisare för denna utveckling bör man dock alltid
kunna begära att finna nedlagd i författningen. Eljest födas lätt
både å ena och andra sidan otillbörliga anspråk, ooh en
begreppsförvirring uppstår, som icke kan annat än hindra och fördröja
utvecklingsarbetet.
Det äi* icke blott i barnkammaren man fantiserar i hop
spöken för att sedan få ryaa åt dem. Ibland händer det samma
åfven med mognade mån, samlade i det ansvarsfulla uppdraget
att rådgöra ooh besluta om de vigtigaste allmänna angelägenheter.
De meningsbrytningar, som föregingo antagandet af vår nu
gällande riksdagsordning, voro heDer icke fria från detta slags
ande-besväijelser. Spökena hette den gången parlamentarism och
un-dergräfd konungamakt. Namn knnna ibland göra mycket till att
blanda bort en e\jest tydlig sak, och framför allt hafva utländska
namn en märkvärdig förmåga i detta afseende. Hade man
smellertid i stället för att både då ooh sedan t.ala så mycket
om den der besynnetiiga parlamentarismen, som man så litet
känner till, talat om en tidsenlig utveckling af den sjelfstyrelse
värt folk ju sedan’ urminnes tider berömt sig af att ega, så
skalle möjligen förskräckelsen kuonat blifva något mindre. Och
ännu säkrare skulle detta blifvit fallet, derest man, i stället för
att tala om den nya ordningen såsom bestämd att undergräfva
konungamakten, talat om den såsom bestämd att stärka
regeringsmakten, att befteta den verkställande maktens befogenhet
så, som den i vår tid kan beföstas endast genom ett
förtroendefullt samarbete med representationen.
Då detta emellertid skulle hafva kommit i strid mot de
vedertagna dogmerna om den verkställande maktens öfvernaturliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
