Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vår konstitutionella utveckling efter 1865, af Fritz Krook - II. Regeringen och riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rike ellfr Italien, der antaga* konsngamakten alls icke fins till
längre, ellar der den också fins mes redan Jiar »kapitulerat».
Der skalle de få se h vilket försvitonande lket utrymme de
enskilda represen tanternas förslag qoh behandlingen sf dem intaga
i jemförelBe med den tid ooh det utqrmme, som egnas nistan ode*
lade åt de från regeringen utgångna förslagen.
Vid sådant förhållande sknlle man helt säkert ookaå se sig
i stånd att till fall belåtenhet för båda parterna uppehålla
förbindelsen mellan regering ooh riksdag utesluténde enligt de grand*,
lagseuliga formerna ooh nian att behtfva taga. sin tillflykt till
andra och mindre formenliga åtgärder Excellensen Themptander
bör t. ex. hafva känt olägenheten häraf, då han åtog sig
ansvaret för den fatnésa konferensen å Stockholms slott den 25
sist-lidne april, en kraftåtgärd, om hvara förenlighet med riksdagens
fria öfverläggnångsrätt, sådan grundlagen sökt trygga denna t.
ex. genom Regeringsformens 65 och Riksdagsordningens 53
paragraf, ett blifvande konstitutionsutskott möjligen skulle kunna hysa:
sina egna tankar, förutsatt att något skrifvet aktstycke funnes
att bringa denna sak under sådan myndighets prölbing.
Denna ordning har också en annan fördel för den första
statsmakten. Det är i fråga om sättet för anslagens beviljande
och finansförvaltningens handhafvande. Der en ur
representationens egna led framgången miniätér eger representationens
förtroende, visar detta sig framför allt genotn det sätt hvarpå
ståts-regleringen aigöres. Representationen vet ooh litar på. att
regeringen icke fordrar mera än hvad som behöfs, ooh hon vet
framför allt, att denna regering har bättre tillffelle att döma om
be-hofven än hvad någon eller några enskilde representanter kunna
göra, ooh i följd deraf bevijjar hon också* hvad som biifvit
be-gärdt. Hvar och en känner huru man i det fallet går till väga
hos oss. De föredragande departementscheferna hafva sin
mening om saken, ooh riksdagens majoritet har vanligen sin. Qetta
känna vederbörande statsråd nu af gammalt till, och derför sknlle
det icke alls vara underligt om de till slut togo till regel att
begära med prutmån. I de flesta eller åtminstone många fall är
det nog heller icke sakkunskapen, som afgör huru. långt
riedprut-ningen skall stcäekas, utan man prutar i runda tal, derför att
man icke biifvit van att betrakta detta såsom en fråga om
misstroende eller förtroende, och ingen för öfrigt heller har några
särskilda anspråk att framställa på ens förtroende. Ibland, fast
det är dock endast ytterst sällan, händer det också att det
pratas så långt, att hvad som beviljas icke kan blifva till nytta det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
