Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Operarevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom Franz Betz’ Telramund och Lilli Lehmanns Elsa hafva
gått hand i hand med — ja, nomina sunt odiosa . . .
Så mycket kan dock sägas att har det varit någon
omständighet, som knnnat verka komprometterande för operan, så
är väl den att söka i det sorgliga öde, som hemsökt Ortruds
rol, denna den kanske mest fatala af alla samtliga.
Vi minnas den tid då k. teaterstyrelsen syntes hysa en lika
utpreglad som ofattlig aversion för att engagera en altsångerska,
en altsångerska med både röst och sångkonst. Ja, hellre än
man gjorde detta, tog man sin tillflykt till de mest äfventyrliga
mått och steg. Och så hände det en vacker dag att Ortrads
demoniska skräckparti sans façon uppdrogs åt den glada och
leende framställarinnan af så många näpna flicksnärtor och hurtiga
tjufpojkar — åt fru Charlotte Strandberg!
Jo, så skall det gå till!
»Beklagansvärda Ortrad ! » tänkte vi återigen i våras, då eu
»Lohengrin»-notis öfverraskade verlden med den nya rolfördelning,
som vidtagits till årets repris. »Stackars menniska, olyckliga
demon, du har då en riktigt diabolisk otur uppe vid Gustaf
Adolfs torg!»
Och äfven — stackars fröken Javette, ty det var hon! —
Men nej — snart kommo ljusare tider. Ty tack vare fröken
Wellander har man nu f.f.g. fått höra Ortruds parti på vår
operascen. Fått höra det som sig bör, tillnärmelsevis exakt.
Vi sade tiUnärrnelsevis, och på goda skäl. Ty det är en
monstruös rol, denna Ortrud, en rol, framställande fordringar,
som det absolut omöjligt ligger i menskomakt att motsvara.
Sjelfva sångpartiet fordrar ju en röstvidd, och ej blott det, utan
ock en röstvolym i alla lägen, en klang och en fulltonighet af
hardt när fenomenal karaktär. Knappast fru Friedrich-Materna,
som dock egde så många förutsättningar för rolen, gick helt och
hållet i land härmed, lika litet — eller ännu mindre hennes
efterträderska (på Wieneroperan), fri. Rosa Papier, som dock
räknas till samtidens förnämsta altsångerskor. Ur sångpraktisk
synpunkt är detta parti en horreur. Det frestar och sliter på
rösten mer än de flesta Wagnerpartier, och man vet hvad detta
vill säga.
Frk. Wellander har haft den turen att i Wagnerismens
fosterland insupa de rätta traditionerna för sin rol, och detta
märkes mer än väl af hennes framställning, som eger något klart,
medvetet och säkert, långt skildt från de famlande försök och
— om än välmenta — föga lyckade ansatser, hvarmed man
Ur Dagens Krönika. VI. 1. Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
