Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälan: Utländska diplomaters minnen från svenska hofvet, af Scævola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thornton tyckes hafVa varit en af de redligaste och
dagligaste män, som gerna kunna tänkas.t Han var p&tagligen en
novns homo, som pä grund af sin duglighet blifvit anförtrodd
hvad som då i vissa afseenden var den mest betydande
diplomatiska charge under engelska kronan, och han ville dermed skapa
sig en ställning. (Han blef ju också grundläggaren af en bland
Englands mest ansedda diplomatfamijjer.) Han mötte i Karl
Johan en farste, som alltid var fferdig att anslå en hög och
tvärsäker ton, och för att nfigot vinna, måste man något våga,
tänkte förmodligen Th., och så rådde han sin regering, att icke
spara på klingande skäl. Synnerligen pikanta upplysningar om
det »gyllene krut» som användes för Karl Johans räkning
förefinnas i riklig mängd i det nya bandet af Sca&volaboken. Detta
system att vräka subsidier på Napoleons fiender, var som bekant
en gammal ledande tradition från d. y. Pitts dagar, dä det
kostade England ofantligt. Th. tyckte man kande fortsätta, men
utrikesministern lord Castlereagh hade bland all sin öfriga
små-aktlghet äfven den att vara sparsam på pengar.
Huru som helst tyckes Th:s benägenhet att tillmötesgå dc
svenska anspråken hafva väckt kabinettets misstänksamhet. Och
här kommer beviset.
Th. erhöll icke bemyndigande, ehuru i Sverige ackrediterad
minister, att underteckna den svensk-rysk-engelska allianstraktaten
(i Örebro), utan ditsändes för ändamålet general Hope. Th.
satte sitt namn derunder utan bemyndigande. I ett enskildt
bref, icke till lord Castlereagh utan till understatssekreteraren
Mr Cooke, beklagar han sig häröfver och förklarar, att han såsom
en sjelfständig man, den der sjelf brutit sin bana, aldrig skulle
kunnat fördraga ett sådant tillbakasättande. Sedermera fick
emellertid general Hope i följd af relationer, från sin, den
engelska, regeringen mottaga någon högre utmärkelse (förmodligen någon
orden), och åter klagar Thornton, att ban blifvit förbigången.
Vidare, ehuru Karl Johan särskildt önskat (och Th.
framfört denna önskan), att engelska regeringen icke vid hans
hög-qvarter skulle låta representera sig af någon militär fackman,
utan endast Th. låta fö|ja h. k. h., och Th. äfven anhållit om
samma sak, skickades likväl Hope dit, och Th. tyckes ytterligare
hafva haft att betydligt underordna sig ministern i Berlin, Sir
Charles Stewart, hvaröfver han också framför ganska bittra direkta
klagomål.
Allt nog, vi hafva trott, att dessa meddelanden skulle
intressera arbetets läsare, eftersom Thornton onekligen var Karl
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
