Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Ett stundande jubileum (Svenska Akademiens hundraårsfest)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komligt skald,* att alla hans tankar, ord och handlingar,
ja, sjelfva hans villfarelser buro stämpel af en poetisk
impuls. Han är märkvärdig för en ton af djup melankoli,
af djup mystisk verldsåskådning utaf lifvet och naturen och
af längtan efter den stund, då den fängslade anima
spränger sin jordiska hydda och svingar sig till pleroma —
såsom han kallar det — till de högre rymderna af en
himmelsk luft. Dessa åsigter utmärka Stagnelii poemer från
allt hvad vi sett af svensk skaldekonst. Hans elegier äro
de yppersta vi ega, kristalliskt klara och försmäktande i
välljud. Sonetterna äro de vackraste på vårt språk.
Kronan af hans dikter intaga dock Liljor i Saron, de djupaste
af hans dikter och fullständiga uppenbarelser af en i sitt slag
helgjuten verldsåskådning. I denna liljekrans finnas högst
fa blommor, hvilka icke äro förträffliga. Af hans
dramatiska stycken är tvifvelsutan, i anseende till formen, ?
Wladi-mir» den mest fulländade. Skådespelet *Martyrerne» är
— om ock fullkomligare »kristliga tragedier» både kunna
tänkas och verkligen finnas (t. ex. en och annan af
Calde-ron) — om icke mera, en dramatiserad triumfsång, hvilken,
såsom sådan, icke lätteligen öfverträffas. I det hela är
strömmen af hans rytmer och verser en verklig
»kristallflod >, på hvilken mången sångens genius vaggar sig med
ett strängspel, som lika mäktigt förtjusar, antingen han
svingar thyrsen, eller kröner sig med cypresskransen, eller
pröfvar Melpomenes dolk eller bildar omkring sig en
skimrande färgbåge af fagra visors gullbi och fjärilar. Särskildt
hafva vi ej nämnt de af hans lyriska dikter, på hvilka vi
sätta högsta värdet; ty- vår förteckning skulle då blifvit
lika läng, som för våra läsare (åtminstone de flesta)
obe-höflig. Hans qväden skola klinga från tidehvarf till
tide-hvarf, så länge Sveriges tungomål af svenskar talas eller
af andra folks vittre förnimmes; i samma mån, som de
förre förena ,sig att hylla honom med rättmätig kärlek och
Ur Dagens Krönika. VI. 2—3. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
