- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1886 /
128

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Ett stundande jubileum (Svenska Akademiens hundraårsfest)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och der går och gäller för poesi, måste det göra oss godt
i sinnet att »umgås med en sångmö, som har blod i
läpparna.» I den Sehlstedtska diktningen är det någonting
nytt, något friskt, något ur källdjupet porlande, jemte
solsken, doftande ängblommor och klingande fågelsång. När
man läser hans små älskliga idyller erfar man ungefar samma
känsla, som när man en varm sommardag från
hufvudsta-dens qvalm kommer ut i skärgården och får andas hafeluft.
Inom den svenska diktningens kanske mest sjelfständiga
område, i den humoristiska naturidyllen, är Elias Sehlstedt
den senaste länken, närmast intill skalden C. F. Dahlgren.
F. Sander säger i sin anmälan af Sehlstedts samlade visor
och sånger (Nya Dagligt Allehanda för 24/12 1862) att
Sehlstedt eger sin utpräglade individualitet, en sällsynthet
hos nutida diktare. Hans sångmö förliknas vid en okonstlad
landtlig skönhet, en skalkaktigt leende fiskarflicka, lika frisk
som den natur der hon föddes och lika fri som fågeln.

Att här uppräkna alla de små mästerstycken, hvilka
S. skänkte allmänheten, torde vara alldeles öfverflödigt. De
äro kända och uppskattade af alla. Vi påminna om Frans
Hedbergs varma ord då täckelset föll från minnesvården
med Elias Sehlstedts bild (modellerad af Frithiof Kjellberg).

»Här skall han, allas saknad värd,

Mottaga folkets hyllningsgärd,

Hit skall det alltid tacksamt gå,

Och det är vackert sål»

Erik Johan Stagnelius*, f. 1793 f 1823, var en af
de sannt poetiska varelser, på hvilka kan tillämpas Goethes
vackra liknelse, der skaldens lefnad jemföres med
silkesmaskens stilla och idoga verksamhet. Han var så full-

* Något tillförlitligt porträtt af Stagnelius existerar icke. Den
bekanta silhuetten, som vanligen får gälla för en afbildning af Stagnelius, lär
i sjelfva verket föreställa Choraeus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:31:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free