Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Ett stundande jubileum (Svenska Akademiens hundraårsfest)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pokalen, började med att rimma hop sedelärande krior och
slutade med att skrifva dryckesvisor, hvilkas förtjenst väl
icke ligger deruti att de äro »akademiska», men uti den
idylliska mildhet som de uttrycka i likhet med gubbens
eget silfverinfattade anlete. Ni har väl sett honom i hr
Rylanders »Nordstjerna». — Fahlcrantz, ordleksmakaren,
humoristen, som sedan han i yngre åren drifvit omkring på
sin underbara »Noachs ark», och från den skrattat hela
verlden »midt i synen», nu på slutet gjort bot och
bättring, krupit in i »Ansgarii» munkkåpa och på så sätt, trots
sitt glada lynne, smuglat sig in i akademien. Lyckligtvis
var vid detta tillfälle ingen redo att likt Noach utropa:
»Contraband i varg-(får?)skinnspelsen der! Contraband och
lurendrejare i en person.»* Kullberg, som sjelfuppriktigt
afsäger sig alla anspråk på skaldskap, som rimmade
för att »komma fram» och nu sitter i Akademien såsom
representant af poesiens materiella fördelar och kanske
såsom sådan har genom sitt exempel verkat mycket mera än
de flesta andra medlemmarne. v. Beskow, akademiens
alls-mäktige sekreterare, han som någonstädes af Orvar Odd
så obeskedligt kallas: »en hofmarskalk bland poeter, och
en poet bland hofmarskalkar.» Så till vida är hr v. Beskow
en fullständig akademist, som ingen djupare än han studerat
sig in i akademiens anda, men en viss ofullständighet
vidlåder honom dock; Akademien fordrar »snille och smak»
af sina aderton; men deruti öfverensstämma alla kännare,
att aldrig var hr v. Beskow ett snille, smak lär han deremot
ega, men om det är den af Ehrensvärd så kallade »stora»
eller »lilla» smaken, derom sväfva vi i okunnighet.
Emellertid lönar det mödan, att vi buga oss för honom; han håller
mer än en jetton i sin hand och hvem vet, om ej någon af
dem, vårdslöst utkastad, kan förirra sig ända hit ned. I
så fall kommer jag att betrakta Akademien från samma
* Gubben Noachs ord, då vid embarkeringen en tulltjensteman, klädd
i vargskinnspels, ville under namn af varg smyga sig in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
