Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Ett stundande jubileum (Svenska Akademiens hundraårsfest)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synpunkt, som dokt. Wieselgren ser den från uti sin »Sveriges
sköna literatur». Vi komma nu till poesiens svärsöner,
herrar Grafstram och Bottiger, som, deras eget värde
oför-taldt, väl icke så snart blifvit inbjudna att sitta ned i
fåtöljerna, derest icke hymen tjenstvilligt öppnat dörren. De
visa skenbarligen, att den så ofta omtalta snillets aristokrati
ändå i grunden är en slags bördsaristokrati.
En annan grupp bilda de poetiska vetenskapsmännen,
siame, hvilka likt Moses sett vetenskapens, för mängden
så torra buske brinna af en låga »som icke förtärde», och
förnummit stämman af Herran, som tydde den eviga
slägt-skapen mellan det sanna och det sköna. Till dem höra
Agardhy hvilken man så föga hört af, sedan han som
nordisk blomsterkung nedlade spiran; Fries, den skarpsinnige
vetenskapsmannen med det poetiska barnasinnet, och
Strinn-Jioltn, som icke aktade för rof att taga fantasien ombord,
då han lät sin farkost löpa ut på forskningens haf. Kanske
borde äfven And. Fryxell hit hänföras, vore han icke lika
liten i det stora, som stor i det lilla.
Vi komma nu till en grupp, som vi skulle kunna kalla
akademiens »illiterata rådmän». I stiftarens plan ingick att
börd och bildning skulle i Akademien gifva hvarandra
broderskyssen och han insatte derför bland literatörema
åtskilliga högättade »blå band». Men då numera börd och
bildning nära uppväga hvarandra och man nödvändigt måste
hafva någon slags aristokrati, på det icke poesien må bli
utan kyssen, så har man tagit sin tillflykt till
embetsmanna-aristokratien. Denna grupp utgöres derför nu af erkebiskop
Wingård, f. d. statsrådet Grubbe och presidenten Skogman.
Då det således är »vittra idrotter», som skaffat dessa herrar
inträde, så iakttaga vi, rörande dem, en värdig tystnad,
helst vi måste liksom Vitalis om
»Ali eller Vali, om Uller och Forsete,
öppenhjertigt tillstå att vi ej mycket vete.»
Sist komma vi till akademiens trälande ledamot, hr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
