Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Pappa. Svensk originalberättelse, af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Midt emot rullade landsvägen sig ut som en ljusstrimma
meDan de gråbruna ialten.
Det klarnade allt mer och mer. Det tycktes skola bli
en vacker dag. Sparfvarne skreko i de halft aflöfvade
popp-laroe. Häftiga vindstötar kommo strykande fram öfver de
kala åkrarne och slogo cigarröken in i ansigtet på honom.
Han kastade cigarrstumpen från sig. Den föll i en bred
pol, der den hväste till och slocknade. Åh, hvilken härlig
luft! Han öppnade munnen och vidgade näsborrarne. Den
verkade som spanskt vin. Han blef yster och glad och
började gnola en munter slagdänga. Hästarne trafvade bra.
Den ena stugan efter den andra flög forbi, och ur
skorste-narne hvirflade en gulröd rök, som än steg rakt upp, än
kröp långs takåsen. Halfnakna ungar tryckte näsan platt
mot fönstren eller stodo i dörröppningen och stirrade på
det fina ekipaget, hvars nysilfverbeslag glänste i solskenet.
Då de kommo till Andrarum, fyldes luften af dallrande
klang från den nickande, rödmålade klockstapeln. Det var
åttaringningen. Vid kyrkogårdsmuren stodo några barbenta
pojkar och kastade knapp. När de fingo svn på ekipaget,
rusade de fram och gnolade om en slant. Borgmästaren
tog upp en hand full småmynt, som han strödde ut på
vägen. Pojkarne slängde sig ner på magen och delade bytet
under slagsmål och skrik, men en liten pojkvasker tycktes
ha fatt brorslotten, ty han reste sig plötsligt upp och kilade
blixtsnabt in på kyrkogården, foljd i hack och häl af de
andra. Öfver kors och grafvar flög den vilda jagten och
försvann till sist bak den hvitmenade kyrkan. Till en början
skrattade borgmästaren hjertligt åt trasvargarne, men
skrattet dog bort, när han kom att tänka på det sorgliga öde,
som väntade dem, och med en melankolisk suck öppnade
han det broderade cigarrfodralet och tände en ny »La
Modesta». Det sista huset i byn gled förbi, och vagnen
rullade fram mellan rödaktiga gräsmarker, der några magra
getter betade. Långt borta till höger syntes en mörkblå
strimma. Det var Linneboda skog. När de kommo till
vägskälet, svängde ekipaget åt höger. Marken började bli
backig och stenig. Kusken släpte efter tömmarne, så att
hästarne saktade farten. Skogen ryckte allt närmare och
n armare. Snart hade de träd på båda sidor — präktiga
bokar, som bredde halfskymning öfver den smala stigen.
Kråkorna lyfte sina tunga vingar och flögo, hest kraxande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
