Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Pappa. Svensk originalberättelse, af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp mot den blå himlen. De allvarliga bokarne aflöstes så
småningom af lifliga björkar, som sträckte sina hvita
stammar ut öfver vägen, daskande till kusken med de långa,
gulprickiga vipporna. Men så glesnade skogen allt mer och
mer. Då och då trängde vinden fram mellan öppningarna,
• hvirflaude upp i luften de citron- och orangegula löf, hvilka
betäckte marken i stora högar, för att sedan låta dem falla
ner som ett regn af guldstycken.
— Ha vi långt igen? sporde borgmästaren, trött på att
betrakta de härliga naturscenerierna.
— En mil ungefar, lät det från kuskbocken.
— Så långt! suckade borgmästaren.
— Men nu fa vi allt låta kräken pusta ut ett slag,
sade kusken, de satans backarne ta annars lifvet af dem.
Ptro!
Dermed stannade han de svettdrypande hästarne.
Sänkande nosarne mot jorden och nickande med hufvudena lato
de andedrägten i hvita pelare hvirfla ut genom de
skalf-vande näsborrarne.
Borgmästaren packade upp sin matsäck. Hvad supen
smakade godt — och maten sen! Under hela den
föregående dagen hade han knapt fortärt en bit Den ena
smörgåsen efter den andra smälte bort mellan tänderna. Han
skulle ensam kunnat tömma hela matsäcken, men han
rördes af kuskens snåla ögon, som tycktes räkna hvar enda
tugga, och gaf honom derför resten af smörgåsarne.
— Skall det vara en liten sup? sporde borgmästaren,
hvilken lade märke till att kuskens blickar hängde vid
bran-vinsflaskan. .
— Ja, jag säger tack!
Borgmästaren räckte honom bränvinet och ville äfven
lemna glaset, men kusken gjorde en afvisande åtbörd.
— Inte nå’t fjesk, sade han, satte flaskan till munnen
och tömde den i ett drag.
— Det smakade, hvad? sporde borgmästaren
skrattande.
— A-a-ah, det smaka’ patent, sade kusken och slickade
sina knäfvelbårar A la Viktor Emanuel. Och derefter
expedierade han med beundransvärd hastighet sex smörgåsar
ner i det stora gapet
Sedan hästarne hvilat ut, steg kusken upp på bocken,
gaf dem ett rapp, och så bar det åstad igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
