Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Pappa. Svensk originalberättelse, af Ernst Arpi - Anna Liberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han sträckte handen dit och fick fatt i en violbukett Han
förde den till näsan, undrande, hvem som visat honom denna
uppmärksamhet. Ah, der satt ju ett visitkort doldt mellan
bladen! Han ryckte det fram och läste till sin stora
förvåning:
Anna Liberg.
Och under namnet hade hon skrifvit med en
blyertspenna: »Tack for att Ni var bättre än jag trodde.»
Han lade buketten från sig och rusade ut i köket
— Hur har den der violbuketten på födelsekakan
kommit hit? sporde han Kersti, som stod vid spisen och rörde
i en gryta.
— Här va’ mamsell Liberg och fråga7 efter
borgmästaren, och då jag sa’, att borgmästaren va’ på rådhuset,
tog hon opp ett kort och skref nå’nting på det och stack
det in i buketten, som hon hade med sig, och bad mig lägga
den på borgmästarens födelsebord.
— Men hvarfbr bad Kersti inte henne sitta ner? sporde
borgmästaren förargad. Kersti visste ju, att jag skulle komma
hem vid tretiden.
— Jag bad henne sitta ner så länge, men hon hade
inte tid, sa’ hon, för båten skulle strax gå, sa* hon.
— Är det länge se’n hon var här?
— Jaa — det ä* allt en halftimme se’n.
^Borgmästaren gick in i sitt arbetsrum, och, lutad mot
fönsterposten, stirrade han utåt hafvet. Ett godt stycke
förbi Måsskäret syntes en väldig svart prick. Det var helt
säkert ångbåten, ty högt uppe i den genomskinliga luften
hängde en lång rökstrimma. För hans blick steg upp bilden
af en ung, resklädd flicka — Anna Liberg. De fylliga,
blekröda läpparne logo lika förfriskande som förut, och under
de tjocka ögonlocken, med liksom svedd frans, lyste de
gulbruna, sammetsglänsande ögonen lika ömt som förut
Det enda, som förändrats hos henne var, hållningen. Hon
böjde nu ej längre hufvudet, som otn det askfargade,
bångstyriga håret varit af bly, utan höll det käckt tillbakalutadt
på den kraftiga, korta halsen. Åh, hvilken präktig mor
hon skulle bli för hans pojke! En far är nog bra att ha,
men en mor tusenfaldt bättre. Han grep om hennes hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
