Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Stockholms dramatiska scener, af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gångne och fullt konseqvente realisten. Det som i hans
skadespel föranleder brytningen, är den omständigheten att
fastmannen, från att ha varit en rik karl, plötsligt ser sig
hänvisad till en extra ordinaries i verken knappa utkomst
Medveten om sin brist på energi och misströstande att med
sitt arbete kunna skapa sig ett hem sådant han med sina
dyrbara vanor önskar sig det, sliter han de band> som
förena honom med en god och älskvärd men fattig flicka.
Herr Nordensvan deremot ser den tilldragelse, han skildrar,
ur den mera idéela synpunkten af »en ung själs frigörelses
— jag tror nästan att orden finnas lagda i en af de
uppträdandes mun. 1 »Barnet» är det fästmön som bryter.
En allt för omtänksam mor har, inedan Aimée ännu var
ett barn till känslor och tänkesätt, i välmening påtrugat
henne en förmögen, till mer än stadgad ålder kommen
fastman, för hvilken hon aldrig känt någon böjelse och mot
hvars rättigheter till henne hennes vaknande jungfrulighet
uppreser sig. Då fastmanneu en julafton oväntadt
uppträder i hennes hem, kommer hefines känsla af antipati mot
honom till ett häftigt och oreflekteradt utbrott, efter hvilket
en brytning för alltid är den visserligen blott antydda, men
i följd af förhållandenas natur enda tänkbara upplösningen.
Mot styckets teknik skulle kunna anmärkas att
situations-motivet, julaftonen i en borgerlig, af den goda tonens
fordringar temligen oberörd familjekrets, ej är på något
innerligare sätt sammanväfdt med handlingsmotivet; författaren
har också troligen endast haft för afsigt att genom
anbringandet af en med lätt hand utkastad bakgrund påtrycka sitt
skådespel en så konkret prägel som möjligt
Karaktärsteckningen är fri från öfverdrifter och de inflickade
episoderna rätt roliga. Lediga repliker kunde man ju vänta af
»Figges» författare. Bland de på senare tid framkomna
svenska originalstyckena är »Barnet» onekligen det, som
bäst försvarar de anspråk, med hvilka det framträder.
Ty detta kan icke fröken Lundbergs »Väninnor» sagas
göra. Efter första uppförandet af detta stycke hörde jag
ett par af dess åhörarinnor, som tydligen begärde full
valuta för sina pengar, beklaga sig öfver att akterna voro så
korta. Jag kände mig icke hågad att instämma, men kora
just då att tänka på, att de kanske voro väl många.
Skådespelet handlar om huru en oförsynt och förslagen ung enka
med mycket erotiska tendenser söker i sina garn snärja sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
