Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Stockholms dramatiska scener, af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda väninnas man, som fordom älskat henne och för
hvil-ken äfven hon i hemlighet lågat, ehuru hon haft allt för
hög tanke om penningens värde för att kunna afstå från
den glänsande framtid, som giftermålet med en millionär
erbjöd henne. Man har såsom bevis på styckets naiva
beskaffenhet framhållit så väl den skäligen platta symboliken i
de båda väninnornas namn, Rosa och Georgina, ’som den
omständigheten, att de uppträdande herrarne äro antingen
artister eller löjtnanter. Ett naivt drag är äfven det, att
den man, för hvilken Georgina förtrampar sin kärlek, skall
vara millionär; förmodligen tyckte författarinnan, att hennes
hjeltinna skulle framstå i en allt för lumpen dager, derest
hon icke förstod att värdera kärleken åtminstone till ett
eller annat hundratusental. Georgina har emellertid återfått
sitt välde öfver sin forne tillbedjare och star just i begrepp
att enlevera honom, då unga frun upptäcker deras maskopi.
Detta skulle hon icke hafva gjort, derest icke hennes man
begått den oforsigtigheten att ställa sig och prata en del
om sitt olofliga förehafvande inåt ett mörkt rum, utan att
forst se efter hvem som befann sig i detsamma; men det
är just hvad han gör. Detta händer i tredje akten och
borde med rifvande hastighet framkalla en katastrof. Men
i stället blir det i denna och de båda följande akterna ett
tissel och tassel utan all ända mellan de båda brottsliga
kontrahenterna, som fortfarande ostörda fa smida sina
planer utan att hustrun kröker ett finger för att göra slut på
den pinsamma situationen. Detta åter vållar, att vi få en
helt annan uppfattning af hufvudpersonerna än den
författarinnan troligen afsett: Rosa — en af dessa »sanna qvinnor»,
på hvilka fru Edgren sett med en så djup och kritisk
blick — förefaller blott som det menlösaste våp iv verlden,
Georgina blir ett under af fräckhet, och mannen synes sakna
hvarje tillstymmelse till karaktär. I en uddig och pikant
dialog har man att finna styckets förtjenst.
Det är icke för mycket sagdt att båda de stycken, för
hvilka jag här redogjort — äfvensom den norske författaren
Carsten Kiellands »Vårluft», hvari ett af de svårlöstaste
sociala spörsmålen, det om de oäkta barnens ställning i
samhället, göres till föremål för en temligen omogen
behandling — för den teaterlycka de gjorde hufvudsakligen
hade fröken Sandell att tacka. Under den korta sceniska
verksamhet, denna skådespelerska idkat i hufVudstaden, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
