Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Stockholms dramatiska scener, af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvaije ny roll, i hvilken hon uppträdt, ökat våra tankar
om de konstnärliga resurser, öfver hvilka hon förfogar.
Hennes egentliga styrka ligger i ansigtsspelet. Få af våra
skådespelerskor råda öfver en så lång och fulltonig skala
af ansigtsuttryck, och en förmån, om hvilken fröken
Sandell är alldeles ensam, är att hennes ansigte, som så länge
det bibehåller ett indolent uttryck icke kan kallas vackert,
blir, tvärt emot det vanliga förhållandet, skönare, ju mera
själsspänningen afspeglas deri. Häri och ännu i ett och
annat drag dessutom erinrar fröken Sandell, mutatis
nm-tandis, om Köpenhamns förnämsta karaktärsskådespelerska,
fru Hennings.
Ännu är ej ett år förlidet, sedan Ibsens »Brand t
upptogs till spelning å Nya teatern. Björnssons *Over iEvne*
(Öfver förmåga), som å densamma invigde nyåret, intager i
sin författares produktion en liknande plats med »Brand» i
Ibsens. Sangs och Brands gestalter resa sig som ett par
tvillingjättar öfver allt hvad i öfrigt frambragts af den nya
literaturen i Norge, som dock förfogar öfver en stoltare rad af
diktare än för närvarande något annat land. Båda dessa
dikter äro för sina författare högst kännetecknande och den
ena ej lätt att föredraga framför den andra på grund af bådas
subjektiva karaktär. Om »Brand» är den mest
tankebräd-dade, så är »Over iEvne» den mest stämningsdruckna. Så
fin som Sang är, så stark är Brand. Den förre tindrar at
ekstas, den senare fördjupar sig med rynkad panna i
lifs-spörsmålen. Den förre är naiv, den senare
genomreflekte-rad. Den förre är representanten för känslans
himmelsstraf-van, den senare för viljans. Den förre dödas af sitt
tvif-vel, den senare brottas med detsamma ända till
morgon-rodnaden.
Att här inskrida på en analys af »Over JEvne* skulle
föra oss långt öfver gränserna för denna öfversigt Det
må vara nog att yttra några ord om det utförande,
hufvud-rollerna erhöllo, och om det intryck, som diktens sceniska
återgifvande efterlemnade.
Liksom jemförelsen mellan »Over iEvne» och »Brand*
osökt inställer sig, så ligger det äfven nära till hands att
sammanställa herr Lindbergs framställning af Sang med
herr Hillbergs af Brand. Det blida Johaunes-tycket hos
den senare var ett drag, som snarare förekom utifrån
in-gifvet — hvarför icke genom läsning af Sangs roll? — än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
