Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - »Fru Madeleine Bunge>, af Passepartout
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskare, som han du med god smak upphöjer till s& godt som sin
egen son. Inbilla oss att Ellen skulle vuxit upp till en dylik
teateringenue, ovetande men fhllkomlig för öfrigt,. — och att
Axel skulle betett sig sä genomlumpet som i dessa scener, d&
1’enfant prodigue kommit äter till hemmet och den gödda
kalf-ven redeB till.
Och betjenten-morbrodern! Det förundrar ingen att herskapet
Bnnge gäng efter annan uttrycker sin oförs tälda förvåning öfver
att ha Ätt ett dylikt underkur till tjensteande, — fastän herr
Bnnge naturligtvis genast kan — afsides — underrätta publiken
om att Henrik snappat upp litet vetande öfver allt, der han
dragit fram.
Denne gode Henrik är äfven styckets resonnör, har allas
förtroende, blir ej körd pä dörren, talar samma svarfvade och
pointerade språk som de öfriga, har reda på Bebel och madame
de Girardin, på indianqvinnors och tigrinnors vanor, talar om
Sosanne d’Ange som en gammal aktör, om Darwins
ärftlighets-teori, om »stämningar» och allt annat. Han är ibland spirituel
men ibland korkad, såsom då han funderar öfver huru, om
men-niskan komme till nordpolen, hon skulle böija göra afftirer i
magnet och vrida jorden på sned — eller som när han fantiserar
om hennes nåd att »man kunde tro henne vara född af en
engel, som stått på förtrolig fot med en djefvul.»
Till Strindberg har betjenten ett horn i sidan. Han
utbrister till uppbyggelse för den liktänkande herr Bunge: »Nog är
det besynnerliga läror som oroa vår tid! Man vill ha bort
civilisationens tusenåriga välsignelser.. . för att få som Darwins apor
nöjet klättra i trän. >
Denne tjensteande visar nämligen allt igenom ett varmt
intresse för literaturens utveckling och en lefvande indignation.
I harmfullt aristokratiskt förakt för de nya riktningarna täflar han
med gumman von Sperling och med sjelfva generalkonsuln. De
Ha alla samma rätt i att det är böckerna, som förstört
Madeleine. Men det faller dem ej ett ögonblick in att anse hennes
osjelfständighet vara en förmildrande omständighet. %
Man är väldigt nyfiken att få veta hvad det egentligen är
för böcker, öfver hvilka herskapets och betjentens ädla harm
faller så förkrossande tungt. Är det Ibsen? Är det
Dockhemmet och Gengangere, som utgöra »den grumliga källan», »den
vida och beqväma täokmanteln för brott mot dygd och goda
seder?» Men om dessa arbeten yttras direkt ej ett ord, kanske
derför att de äro uppförda på kungliga teatern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
