Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Henning Hamilton, politisk studie af Marcellus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta sjukdomsfall. Tidningarna innehöllo dagliga rapporter
om den illustre sjuklingens tillstånd; konungen besökte
honom ytterligare, innan han sjelf insjuknade; första
kammaren lät formligen och högtidligen genom sin talman
efterhöra, huru han befann sig; offentliga böner bådos för
honom vid en del bönemöten, och det allmänna
samtalsämnet var den celebre statsmannens helsobefinnande.
Föga mer än två månader hade förflutit, då på annat
sätt den allmänna uppmärksamheten togs i anspråk af grefve
Hamilton. I den officiella Posttidningen för den 4 april
samma år förekom ett officielt meddelande af märkligaste
beskaffenhet. Der fick man nämligen läsa följande: »K. M.
har denna dag på underdånig ansökning entledigat f. d.
statsrådet grefve Henning Hamilton från det honom
meddelade uppdrag att vara kansler för universiteten i Upsala
och Lund.» Samma meddelande gjordes ock, att grefven
blifvit entledigad från befattningen såsom ordförande i
allmänna hypoteksbanken. I och för sig sjelf vardetjuickc
märkvärdigt, att grefve H., så illa sjuk som han varit,
»uppä underdånig ansökning» sökt befrielse från åtminstone
en del af de många maktpåliggande uppdrag, som lemnats
honom. Men det var sättcty på hvilket hans entledigande
skedde, som väckte den största uppmärksamhet och
bestörtning. Man saknade nämligen den vanliga frasen, att
entledigandet skett »i nåder», hvilket måste antyda, att här
något ovanligt var ä färde. Att han, den så högt
uppsatte, erfarne och uppburne mannen, som gjort en karriér
så lysande som få; som beklädts med de vigtigaste poster vi
ega; som hugnats med de högsta ärebetygelser, som Sveriges
konung kan utdela — att han, säger jag, vid afgången från ^ina
maktpåliggande embeten icke till lön för sina stora
för-tjenster om det allmänna ens skulle såsom de lägsta med
kunglig fullmakt utrustade embetsmän få sitt afsked »i nåder»
beviljadt, det var en saga, som väl ingen drömt sig.
Redan förut hade dock grefve Hamilton afsagt sig ledamot*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
