Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Henning Hamilton, politisk studie af Marcellus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en lydig släpupphållare åt zaren, utan h vilka visserligen
skulle vilja handla och verka på egen hand. Af den nye
monarken och ännu mer af hans förste rådgifvare kunde
man vänta, att det lifskraftiga Preussen skulle söka spela
en annan roll än den ömkliga, detta land i tyska förbundet
spelat, och att hegemonien i Tyskland, med Österrikes
uteslutande, var det mål, som med eller utan kejsarkrona
hägrade för den snart allrådande »jern- och blodsmannen».
För det eländiga tyska förbundet hade Danmarks
hertig-dömen alltid varit aptitliga, och man hade begagnat sig
af alla möjliga anledningar att trakassera det lilla landet.
Af yttranden, som herr von Bismarck falt inför preussiska
landtdagen, kunde man vänta, att det efter öfverväldet’i
Tyskland trängtande Preussen skulle börja sin aktion med
att göra det tyska förbundets mer eller mindre förmenta
rättigheter på Schleswig och Holstein gällande och sålunda
ställa sig i spetsen för en operation, som onekligen var
högeligen populär i Tyskland, en operation, hvilken skulle
på en gång visa Preussens vilja att taga de tyska
intressena om hand och dess förmåga att öfvertaga den ledande
rollen. Att Danmark blef offret, bekymrade icke i någon
mån den hänsynslöse statsman, som nu sökte fatta den
europeiska politikens roder och icke heller gaf sig, förr än
han mycket riktigt fick detsamma om hand.
I dessa för Danmark kritiska tider var svenska
sände-budsposten i Köpenhamn af oberäknelig vigt. Sverige stod
såsom garant för Londonerprotokollet, hvarigenom
Danmarks förhållanden till hertigdömena ordnades och detta
protokoll oafsedt, så voro — för att nu icke tala om
sympatierna, hvilka i dylika fall ofta äro af den största vigt —
de svenska intressena i högsta måtto beroende af det sätt,
på hvilket den danska frågan löstes. Redan en gång förut
hade Sverige visat, att det i detta afseende ansåg så
mycket stå på spel, att de förenade rikena till och med, om
det gält, skulle hafva uppträdt med vapepmakt till Dan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
