Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Henning Hamilton, politisk studie af Marcellus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marks försvar. Denna vigtiga och ansvarsfulla
sändebuds-post uppdrogs af konung Carl XV åt Hamilton. Ser man
saken ur allenast en synpunjct, så var detta val onekligen
det bästa, som kunde göras. Grefve Hamilton var
onekligen en kapacitet af första rang, och detta oafsedt, så
utgjorde han just nu inkarnationen af den känslopolitik, som
genomströmmade en stor del af svenska nationen och kom
den att något förlora besinningen. Konung Carl var
personligen ytterst hängifven Danmarks sak och dessutom
intim vän till dess konung. Det stora förtroende, Hamilton
egde hos sin konung, och den kännedom, han hade om
hans åsigter och önskningar, måste ovilkorligen vara honom
till stor nytta. Det är i detta afseende allenast en liten
omständighet, som gjorde honom mindre lämplig på platsen,
nämligen att han egde sin suveräns förtroende och öra i
större grad, än som var rätt förenligt med ett
konstitutio-nelt statsskicks grundsatser, och att han utöfvade detta
förtroende på ett sätt, som alldeles afgjordt var stridande mot
den legala rådgifvarepersonalens rätt och befogenhet att få
veta och leda de mått och steg, som för landets räkning
vidtagas. I detta afseende var Hamilton ögonskenligen för
den De Geerska ministéren ganska besvärlig och många
gånger rent af farlig. Det spel, han der nere med
konungens begifvande på egen hand dref, förorsakade den svenska
konseljen många både svårigheter och obehag.
Äfven för det svenska folklynnet i dess dåvarande
något chauvinistiska jäsning var valet af Hamilton till
svensk minister i Köpenhamn i hög grad behagligt. Det
svenska folket gjorde på denna tid i slutet af femtiotalet
och böijan af sextiotalet väl skäl för Ehrensvärds uttryck
om »en tung nation, full af hetsigheter». Eljest stilla
och fridsamt hade nu ett ryck af hetsighet framkallats,
hvilket icke minst yppade sig i en lika liflig som för
nord-boarne något ovan sympati för främmande betryckta folk.
De italienska ^ch polska frågorna hade ganska grundligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
