Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Stockholms dramatiska scener, öfversigt af Passepartout
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paul Bourgete »Cruelle enigme,* — hvilken för öfrigt är en
med fin och ädel känsla skrifven bok, som en skolflicka
skulle gäspa åt och aldrig orka igenom.
Geografi och kärlek skulle bli ett lustspel enligt
författarens mening, när han satte sig att skrifva. Och det
måste enligt undertecknads åsigt vara ett lustspel, man
måste kunna skratta riktigt god t åt Tygesen, och det måste
skarpt framhållas att han är hustyrann, egoist och
bråkma-kare vida mer än han är vetenskapsman. (Så gjorde också
— i parentes sagdt — Emil Paulsen i Kjöbenhavn. Hans
Tygesen blef en filister, en uppblåst obetydlighet). Ty i
annat fall går ju allt i hop ut öfver det, som väl borde
vara Tygesens lifsgerning, öfver hans arbete, som hindras
af hustrun och de öfriga damerna i huset, och då är det
mannen, som får vår medkänsla och vi skratta ej åt hans
afba-sande.
Det går många herrar Tygesen omkring i lifvet och
de äro inte särdeles angenäma att råka ut för inom deras
egna fyra väggar. Men kanske uträttar någon af dem stora
saker, som hans närmaste borde böja sig för. Det är ledsamt
för dem, men det kan inte hjelpas. Hela verlden intresserar
sig för Pasteurs jättearbete, men ingen frågar efter om han
försummar sin hustru — ej ens om han har någon sådan
— eller grälar med någon rödhårig »Ane» eller förleder
någon tant Malla att lägga sig till med snusdosa.
Det som man här frågar är huruvida mannens arbete
är af sådan vigt och betydelse att det är lönt offra något
derför. Skall man inte ingå på den frågan, så bör hela stycket
hållas gladt och burleskt.
Stycket verkade vida bättre från scenen än när man
läste det Ane och Malla retade till skratt, bara de visade
sig, och Thurman sade sina godmodiga sarkasmer med
utmärkt pointering. Och den ledsamma tredje akten
räddades af fröken Björkegren i viss mån, d. v. s. så långt
möjligt var. I allmänhet skulle det kunna sägas att Karens
roll är det bästa, fröken Björkegren åstadkommit efter sin
långa hvila. Det var sådant, som man vill skrifva långa
haranger om, en hel girland af utsökta ord, men som man
hellre med vördsam tystnad tager af sig hatten för.
Samma artighet åt fru Helfrid Kinmansson, hvars
gummor visserligen äro en smula lika hvarann men som
nära nog alltid gifva intryck af hvardaglig verklighet Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
