Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Stockholms dramatiska scener, öfversigt af Passepartout
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tror obetingadt på gamla slöa Malla, när hon rycker upp
sig for en gång och af fullaste hjerta retar sin hustyrann.
Och man njuter nästan lika mycket som gumman sjelf
öfver Tygesens häpnad, när hon visar honom sin snusdosa
till tecken på, hur långt han drifvit henne.
Att Ane var roligast, när hon teg och bara tittade
fram» förskrämd och fruktande det värsta, bakom den
vildsinte geografens kartor, det är ej fröken Åhlanders fel, tv
hon var lika dråplig här som senast i »Ensam». Anes
mask med dess röda hår och rödlätta hy och dess faraktiga
uttryck, som gjorde Tygesens yttrande om det »lömska»
draget hos henne ytterligare barockt, var ett litet mästerdrag.
Fru Dorsch-Bosin talade i sina sträfvaste tonfall, men
herr Palmes röst hade denna gång större omfång än
Hjalmar Ekdals och kung Eriks. Tygesen ooh Thurman, detta par
originaler och bokmalar, spelades af två unge män.
Tygesen — det var inte Hillberg, ty han fans inte att tillgå,
och det var intet Knut Almlöf heller, ty han ville inte
öfva in en så ansträngande roll, fast Björnson hade skrifvit
och bedt honom derom och till och med sagt att »den ar
skrifven for dig». Nej, Tygesen var herr Palme, och herr
Bseckström var Thurman — och han var Thurman med lif och
själ. En liten klipsk gubbe med plirögon och
fullmånsan-sigte — och hvilket småslugt smil och hvilken inre fröjd,
då_ han drifver i all vänlighet med Tygesen,
fantasimenni-skan, token, den äkta mannen. Det var den rätta breda
lustspel sstilen i herr Bseckströms framställning, och hade
han inte varit en så rolig och så individuell Thurmann,
så hade man velat se honom som Tygesen. Det hade varit
ett experiment men alls ej mera vågsamt än det att gifva
den rollen åt herr Palme..
Han skämmer inte bort något, han har intelligens och
urskiljning, och hans erfarenhet från sina många studieresor
till utländska teatrar har lärt honom, att det är arbetet, som
ger det mesta bidrag till utvecklingen. Det vore orätt att
ej erkänna hans omtänksamt studerade Tygesens många
för-tjenster. Att han ej gaf den humoristiske Tygesen, som i
stycket blir afstraffad med olympiska löjen, det kunde han inte
hjelpa, ty humorist har herr Palme ännu inte varit på scenen
— men det måste Tygesens framställare vara. Kan han i
sin person ha något omedelbart vinnande, som gör
åskådaren blidt stämd rtiot detta stora barn, som är en så ofor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
