Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Ännu en törnekrans åt den hundraåriga (Svenska Akademien), flätad af henne sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast en ledamot med djupare insigter i svenska språket,
nemligen författaren af svenska språkets lagar, med hvilken,
af hans samtida, t ex. en Hagberg eller Bottiger på detta
område på långt när ej kunde mäta sig* — Man har frågat,
om en Liljegren, Rietz, Uppström, Säve, Schlyter m. fl. varit
för akademien obekanta. Och man kan ännu spörja, hvilken
ställning akademien intager till flertalet af våra framstående
yngre språkforskare, hvilka plöjt nya, för akademiens fleste
ledamöter sannolikt främmande och okända falt. Månne, så
som förr, den af en upphöjd och stelbent Maximus cunctator?
Akademien eller åtminstone akademiska ledamöter hafva
väl ej alldeles saknat väderkorn, då det varit fråga om att
uppspåra behöfliga hjelpkrafter, om än minnet af dessa
försök inom akademien ej till närvarande tid fortplantats eller
möjligen ansetts böra utplånas. Men sättet, hvarpå
akademien gått till väga, då det gält att för dess arbete vinna
dugliga krafter, synes ej ha varit nog taktiskt, för att
bemödandet skulle kunnat medföra något framgångsrikt resultat.
Redaktionen vill till upplysning i detta afseende här
meddela några ganska betecknande handlingar, hvilka icke blifvit
af akademien uppmärksammade.
Möjligen kan redaktionen framdeles blifva i tillfälle att
offentliggöra vidare fynd i denna fråga. För närvarande
hänvisas till nedanstående.
Den 25 December 1854 skrifver Bernhard v. Beskow,
akademiens dåvarande ständige sekreterare, och, så att säga,
ledande man, till utgifvaren af Codex argenteus, A.
Uppström sålunda:
»Då Akademien för fyra år sedan, med sin skådepenning i
gnid uppmuntrade första början till det nu så ärofullt afslutade
arbete, yttrade Ordföranden i hennes namn, att »Hon* skulle
med nöje se om Tit. sysselsättningar på linguistikens ffclt allt
närmare fördes inom den fosterländska språkforskningens område.»
Hon eger nu förnyad anledning att upprepa samma önskan.
Och i sjelfva verket, hvad kan mera öfverensstämma med
syftningen af det förväntade anslaget utaf allmänna medel till
språkforskningars fortsättande, än att dessa vändas till källorna af
modersmålet, på det att vår literatur må kunna småningom hålla
jemna steg med andra länders, i en så maktpåliggande national
-angelägenhet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
