Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Ännu en törnekrans åt den hundraåriga (Svenska Akademien), flätad af henne sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra. Enskilda personer eller sällskap, utan tillräckliga
medel, kunna ej lätteligen inlåta sig i täflan med en af det
allmänna understödd statsinrättning. Det torde derfor varit
lyckligast, om akademien längesedan skaffat sig en
kompetentare efterträdare, som uteslutande kunnat egna sig åt det
stora arbetet.
Visserligen må det nu anses, att en så radikal åtgärd
ej anstått ett samfund med den svenska akademiens
traditioner, — ehuruväl öfvertygelsen om arbetets olämplighet
för akademien redan tidigt spåras hos en del af dess
ledamöter; — men den metod, akademien följt och som faktiskt
ledt derhän, att arbetet uppskjutits ad calendas grcecas,
är också på sitt sätt af temligen radikal natur och derjemte
till sina följder lika ofördelaktig för akademien som för
det allmänna.
Det kan väl ej betviflas, att, om akademien under de
första 30 till 60 åren af sin tillvaro framkommit med ett
fullständigt ordboksarbete, detta längesedan varit föråldradt.
Men under förutsättning att arbetet för sin tid varit
åtminstone försvarligt, hvilket tvifvelsutan kunnat påräknas, hade
vi i allt fall haft en stomme för vidare bearbetning; och
verket hade då med all säkerhet lättare kunnat
ändamålsenligt och värdigt fullföljas.
Akademiens arbete har emellertid icke bedrifvits efter
sådan plan och metod eller med den kraft koncentration, att
ens efter hundra år en duglig ordbok kunnat sättas i
allmänhetens händer. Akademien, som tydligen haft en känsla
deraf, att den språkvetenskapliga delen af ordboksarbetet
varit en af de svåraste stötestenar, har väl till sitt
ursäktande föreburit, att vårt land »på senare tider» (sic!) skulle
saknat språkforskare, hvilka varit uppgiften vuxna, eller,
som det heter, »språkforskare af första ordningen», —
likasom just alla de af akademien eljest offentliggjorda alster i
skaldekonst, vältalighet och häfdateckning eller alla dess 94
ledamöter uteslutande varit hänförliga till denna ordning.
Halten af detta förebärande har ock såväl i denna tidskrift
som annorstädes tillräckligt ådagalagts. Man har med ratta
förebrått akademien att på ett otillbörligt sätt hafva
försummat de språkliga krafter, som funnits, hvilken
uraktlåtenhet efter vårt förmenande framför allt visat sig deruti,
att akademien under de 90 första åren af dess tillvaro, —
nu är det ju något bättre — haft, vi våga säga det, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
