Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Poetiska blänkare - I. Apologi för en misskänd storhet, af Jean Richepin (öfvers. af H. A. R.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“L’Apologie du diable“
Af Jean Richepin.
Öfversättning af H. A. Ring.
Jag som på Gud ej tror, ej tror på djefvuln häller.
Men dock jag såg en dag, då det led emot qväller,
Just honom, lögnaren, den onde, ormen, Satan;
Han, hvilkens blotta namn oss skrämt som Leviatan,
Som man ej nämna törs, jag erkeengeln såg,
Den fallne, frestaren, som jämt med illslug håg
Den som hans tjenst begär förstör för evigheten,
Just honom, djefvulen, jag såg i verkligheten. —
Jag satt i spisel vrån helt ensam jag och läste
Uti den gamla bok, uti hvars rader jäste
Likt dunkelt vin den saft, som kraftfull göt sig ur
Ditt hjertas rum en gång, du vise Epikur 1
Med lysten håg jag drack i fulla, djupa drag,
Då se! Hvad får jag se? Vid samma spis som jag,
Fastän i motsatt hörn, dit brasans sken knapt räcker,
Den onde leende i en fåtölj sig sträcker. —
Men ej han hade nu den skrud, han annars ges i,
Med hästhof, kolsvart nos, två horn och svans, som ses i
Hans bak med löjlig knorr; han var en man af ton
Och lika på ett hår en välbekant person,
Min gode vän Bouchor, en utaf modets kungar.
Jaquette han bar med snitt som ingenstans betungar,
Men visar väl hans växt, en halsduk knuten.som
En liten fjäril lätt och fint sig sluter om
En krage lika hvit som skjortan, hvilken täcker
Liksom ett pansar styf han bröst. Till foten räcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
