Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Poetiska blänkare - I. Apologi för en misskänd storhet, af Jean Richepin (öfvers. af H. A. R.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Satan är för asketikern skönheten, kärleken,
välbefinnandet, lyckan. En stackars nunna önskar sig en
endi vieqvist; på den qvisten sitter Satan. En munk finner
behag i en fogel, som sjunger i hans ensliga cell; i den
sången dväljes Satan. Det är denna vilda asketism, som
förnekat naturen, familjen, staten, konsten, vetenskapen,
menniskoslägtet; som till förmån för det kommande lifvet
undertryckt det närvarande; som af kärlek till själen gisslat
och marterat kroppen . . . Satan är tanken, som flyger,
Satan är vetenskapen, som experimenterar, Satan är hjertat,
som brinner, Satan är pannan, på hvilken står skrifvet:
Jag böjer mig ej. Allt detta är sataniskt . . .
»Vi finna Satan i det gamla testamentet. Han är den
förste rebellen mot Jehovas despotism i skapelsens öken.
Hvad sade då denne ädelmodige frestare åt mannens
följes-lagarinna? Han visade henne i den tillslutna och
enformiga lustgården det hemlighetsfulla träd, som bar
kunskapens och lifvets äpple; och han sade: äten af detta, och
I skolen vara såsom gudar! — Och hvad annat sade i
sjelfva verket till oss Pytagoras, Anaxagoras, Sokrates,
Plato, Aristoteles? Hvad annat sade Galilei, Newton,
Kepler, Descartes, Kant? . . .
»Jag är ingen skeptiker. Jag älskar och jag tror.»
Såsom man finner, har Carducci lika litet som
Riche-pin med denna hymn velat förhärliga det ondas princip.
Satan är sålunda för Carducci ej det ondas genius,
utan i dess ställe »varandets omätliga princip». Och då
han åt denna sin gud gifvit detta namn, som för öfrigt fört
många kritiker på villospår, har han gifvit honom det
samma såsom en antites mot presternas gud, mot den gud,
som för skalden är autodaféemas och inqvisitionens gud,
den gud, i hvilkens namn man hängde eller brände Arnoldo
da Brescia, Savonarola och Huss, — som dömer Columbus,
som torterar Galilei, som (med Gregorius XVI i sjelfva
nittonde seklet) förklarar användningen af ångan för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
