Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Anders Fryxell och hans Berättelser ur svenska historien, af professorn vid Helsingfors universitet E. G. Palmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med h vil ken haii berättar sina landsmäns ädla och lysande
bragder, men ock lika omisskänneligt i den klagande, af
sorg halfqväfda röst, med hvilken han förtäljer
upptraden, som kasta skugga på hans folk. Dock måste han
berätta dem, ty sanningen är hans högsta mål.’» Och da
Agardh klandrade Fryxell, för det han hade tio Guds bud
såsom regel vid nedskrifvandet af svenska historiens dom,
svarade denne: »Gud gifve jag alltid så gjorde.»
Beklagligtvis har denna upphöjda åsigt ännu icke
fatt öfverhaud hos forskarne, än mindre hos allmänheten,
hvarför den väckte missnöje särdeles i början. Kommo sä
dertill de i Sverige då brännande politiskt sociala
stridsfrågorna. Med stöd af sina egna iakttagelser hade Fryxell
betydligt justerat de idéer om de olika folkklassernas värde,
som han såsom ung mottagit. Han kunde ej betrakta
folket med denua kyliga medömkan, som enligt hvad vi sett
då var rådande hos de lärde: ännu mindre kunde han,
folk-skoletankens varme främjare, vilja döma sitt folk till ständig
råhet. Men så varm vän af folket han än var, kunde
Fryxell dock ej förblifva vid den af Rousseau och
encyklo-pedisterne grundlagda, af Kotzebue et Comp. till det yttersta
drifna läran, att aristokrater och högre embetsmän
man-grant voro ett odugligt, uselt följe; — dertill var hans öga
för klarsynt, hans karaktär alltför rättfram. Han såg ju redan
af Sveriges dåvarande förhållanden, att mången afuudad man,
som kommit sig högt upp, en Ankarsvärd, en De la Gardie,
Franzéu, Hartmansdorff, Wallin m. fl. till karaktär och
förmåga voro mycket bättre än de, hvilka smädade dem, såsom
det hetté i jemlikhetens intresse och namn. Något liknande
tyckte sig Fryxell se äfven i historien.
På en tid, då Geijer med stort eftertryck lärde, att
»Sveriges historia var dess konungars» — ett påstående, •
hvilket förståndigt, uppfattadt och begränsadt, nog eger sin
riktighet, men som af eftersägarnes idislande skara blifvit
omtuggadt till ett alldeles saft- och kraftlöst:, — på en tid
då Geijer till de liberales förtjusning sände ut i
offentligheten sina bekanta Tre föreläsningar, hvilkas djerfva
vetenskapliga påståenden skulle blifva ett afgörande inlägg i den
strid, som då utkämpades om representationsförändringen,
vågade Fryxell emot sin förre älskade lärare framställa sin
afvikande öfvertygelse. Såsom resultat af sina
forskningar framstälde han hurusom aristokraterna såda som Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
