Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Fikonalöf. Några observationer af H. A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speares grofheter — under det man låter Dumas’ och
Sar-dous förfinade liderlighet växa hur yppigt som helst i hägnet
af omklädnadernas civiliserade spalier.
Och så tror man sig vara etisk se n, ja kanske estetisk
också till på köpet!
Nåja, verlden vill bli bedragen, så låtom oss då bedra den !
Och ännu ett exempel! Hur har man ej på vår
kungliga teater gått åt »Midsommarnattsdrömmen», detta
renässansens på en gång så öfversinligt luftiga och sinligt erotiska
féeri, d^nna verldnliteraturens yppersta tillfällighetsdikt,
glimmande af poetisk skönhet och nyckfullt yppig fantasi,
en bröllopssång diktad af renässansens störste skald som
en hymn öfver all renässansens otyglade lifsglädje. Jo, i
denna, just den sinligt erotiska känsloverldens glänsande
fantasmagori — har man stiukit hvarje replik, som har en
sinligt erotisk pregel. Makalösa smaklöshet! Det som just
bildar diktens fysionomi, det som ger den dess rätta
stämning, det tar man bort! Tacka^Gud att man inte också i
dess ställe satt in kristliga bröllopspsalmer, vi ha ju sådana
i vår psalmbok. Så äro till exempel alla de repliker, som
uttala Theseus’ ungdomliga längtan efter bröllopskvälleu
strukna, den passus i hans tal till Hermia, der han frågar
henne, om hon tror sig kunna för evigt afsvärja sig
inän-ners sällskap, dessa makalösa verser, som uttala hela
renässansens, och dermed just ock särskildt dramats egen
uppfattning af det sinliga i kärleken:
»Hör nu ditt hjertas röst, mitt vackra barn,
Betänk din ungdom, pröfva väl ditt blod,
Och säg, ifall din faders val du afslår,
Om du kan härda ut i nunnedrägt,
För evigt spärrad in i dunkelt kloster,
Och sjunga ofruktsam i all din dar
Till kylig måne dina matta hymner.
O, trefaldt salig den som späker blodet
Och går som jungfrupilgrim genom lifvet!
Dock är en plockad ros mer jordiskt sall,
An den som vissnar på sitt jungfrutörne,
Gror, lefver, dör i helgonensamhet ).
— denna passus är struken, obevekligt struken. Sådana
ord som *jungfrutörne» få ej såra våra jungfrukyska öron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
