Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Två böcker ur vårmarknaden. Omnämda af Georg Nordensvan - I. Tjensteqvinnans son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t det skönaste land på jorden
är ej längre la belle France*
(1884).
hör honom nu berätta om sin tillbedjan af den svenska skär*
gårdsnaturen: »Han stannade också vid denna kärlek»,–-
och hvarken Schweiz’ alper, Italiens olivkullar eller Normandies
falaiser kunde undantränga den rivalen.» —
Humor (ins här också, ej den gamla öfverdådiga humorn,
utan en mild, varm, osökt, utan all utbrodering. Hvem läser,
utan att småle, om uppträdet sid. 138 mellan Johan och fadern,
då pojken med sådan öfverlägsenhet börjar tala sin rättvisa
sak, men slutar med att bli utkastad efter att ha varit dum
och pratat persilja. Eller hela skildringen af konditionerandet
ute på herrgården och särskildt episoden om den första och
sista gången, Johan var uppe och predikade. Af den detaljen
hade kunnat göras mera än hvad Strindberg brytt sig om att
gifva, men det han berättar är tydligen rama sanningen och
derför verkar det också lika bra som om ironien vore skarpslipad.
Sättet hvarpå den kätterska predikningen upptogs af
församlingen och af den gamle komministern, är i mitt tycke
ytterligt lustigt, och slutrefrängen i dessa stycken om den heder*
lige 1 andtpresten — »och de togo en sup och en smörgås» —
ligt målande.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
