Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
belåtna med sina arbetsherrar. Och deras vanligaste fel
är, att de söka draga ned hvad ädelt och upphöjdt är och
öka antalet misskända storheter, både bland kungliga
personer, svenska akadeniici, prelater, politici och deras
vederlikar. En svensk riksdagsman i Andra kammaren — dock
måhända ha Dagens krönikas läsare, hvilka säkerligen
känna den ljusskygga sedlighetspetitionen och hvad dess
upphofsmän tänka om svenska tryckfriheten, icke ännu
inom sitt medvetandes synkrets upptäckt riksdagsmannen
för Kinda och Ydre härad, hr A. E. Petersson i Hamra.
Det är i alt fall en förlust. Han är visserligen icke ens
typisk för de enklare hemmansegarepolitici och ännu
mindre något att taga efter, utan mest, hittills åtminstone, ett
riksdagskuriosum, jämbördigt med den der långa frireligiösa
olyckan på Stockholmsbänken.
Hän är en »lofvande» riksdagsman från det bördiga
Östergötland och gjorde sig vid sista riksdagen mest känd
genom sitt välmenta råd till ministären Themptander att söka
sig andra ämbeten, i stället för att bråka mot de
välsignade spanmålstullarne, som skola skaffa
östgötahemmans-egarne någon förbättring i deras magra dagliga kost af
sill och potatis. Vid 1885 års riksdag fann denne man
en lika talande som kort formulering för en del af svenska
pressens dödssynder. Den svenska spanmålstullfientliga
pressen består nämligen af tvänne hufvudgrupper, »af den
revolutionära pressen, som gjort till sin lifsuppgift att
undertrycka tron på deri treenige guden» och »af den press, som
synes hafva tagit till sin uppgift att hetsa upp
arbetstagare mot arbetsgifvare i afseende på deras olika intressen,
då dessa intressen deremot borde vara gemensamma!» När
hr Petersson, den jämförelsevis oerfarne offentlige mannen,
från sin lilla landsorts vrå kunnat så pass fa ögonen öppna
för den svenska pressens skuggsidor, hvad skall väl då
icke en äldre man på samhällets höjder med sin af rik
lifs-erfarenhet skärpta blick kunna anföra för hemska saker?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
