Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Ur grefve Erik Sparres lefnadssaga. Strödda bidrag till en riksdags- och kulturbild, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland vära offentliga män fins väl knappast någon,
om hvilken man med mera fog än om vår hjelte,
grefve Erik Sparre, kan säga att han och svenska
pressen varit som hund och katt mot hvarandra. — Att han
icke undgick andra aflidnas lot{ att i tidningarnas
minnes-runor disproportionerligt berömmas, inverkar ej härpå. — Var
han ock enligt sin egen uppfattning en pressens martyr
och besköts han från dess sida i decennier med smädelsens,
illviljans och hatets projektiler värre än Paris af tyskarne,
nog, sanningen att säga, refs och bets, skrek och flängde
han reelt mot alla misshandlingsförsök och nog var hans
sinne i regel okänsligare för den hvassaste ironis pilar eller
den direktaste beskyllnings kraftigaste klubbslag än någon
pakyderm i Afrikas floder. Och var han icke vid
upphetsad sinnesstämning, utan i vanligt godt humör, nog mådde
han då bättre, när han fick tillfälle göra sig påmint af
tidningsskrifvarne genom någon gliring.
Om än Dagskrönikans läsare skulle vara okunniga
om en och annan Andrakammarman, känna de
tvifvels-utan sin inhemska klassiska litteratur. Då minnas de helt
säkert riksdagsscenen i »Röda rummets» åttonde kapitel,
»Arma fosterland», då grefve von Splint i sitt tal får
syn på. referentläktaren: »Der, der! 1— Han pekar uppåt
dufslaget och kastar blickar, som om han såg äfgrunden
öppna sig i väggen. Der sitter korpboet! Jag hör deras
skrän, men de förfära mig intet! Upp svenske män och
hugg ner trädet, såga af bjelkarne, rif ner plankorna,
sparka sönder stolarne, spänta sönder pulpeterna, i stickor*
så små som så här —
(Han mäter af ett ungefär på lillfingret) — och bränn
sedan af hydet med man och mus, så skolen I se, att
riket skall blomstra i lugn och dess örter skola drypa.
Så talar en svensk ädling».
Modell till denna med det Strindbergsk# Snillets
kon-ciserande förmåga skildrade bild har Erik Sparre suttit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
