Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Ur grefve Erik Sparres lefnadssaga. Strödda bidrag till en riksdags- och kulturbild, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord, som här fallit. Jag tror, att man vinner ett mål
säkrare, om man icke nyttjar sådana uttryck, hvilka icke voro
så mycket sårande för dem, emot hvilka de blifvit riktade,
som fastmer för ledamöterna inom kammaren!»
Men icke ens en så moderat och saktmodig erinran
var den ädle grefven vid lynne att smälta, utan lika
karskt svarade han härpå:
»Det anfall, för hvilket jag nyss varit utsatt och som
efter min uppfattning innebär ett ytterligare bevis på det
slafveri under pressen, en och annan frivilligt underkastar
sig, hälst jag påminner mig, att samme talare, till
förekommande af falska referat, flera gånger föreslagit särskilda
åtgärder, skulle jag bemöta, om det innefattade uppgift om
ett enda oriktigt yttrande i mitt anförande, men jag älskar
icke att svamla med allmänna fraser. Jag har ansett den
utflygt från ämnet jag tillåtit mig nödvändig för att
upplysa norrmännen om pressens beskaffenhet i vårt land.
Erfarenheten har lärt mig nödvändigheten deraf. Vid det
besök jag nyligen gjort i Norge yttrade man till mig och
jämväl till andra förundran öfver att finna en för skäl
tillgänglig menniska i en person, som den svenska pressen i
många år utpekat som ett monster. Sedan trettiotvå år
tillbaka — då en yngling, som ansågs hafva. fatt för höga
betyg vid en akademisk examen — är jag nämligen
oupphörligen smädad af denna press. Och hur har icke denna
usla press under åratal underhållit missämjan mellan Sverge
och Norge. Det är derför jag vill säga norrmännen: »tro
ej-hvad dessa tidningar berätta; det är lögn, hvaije ord
är förfalskadt». Jag skulle nämligen önska, att norrmännen
ville bedöma hvarje sak efter dess egen beskaffenhet, sådan
den företer sig, och ej efter tidningarnas diktade
innehåll». –-
När man läser dessa ord och ser, att en sådan ton
redan kunde få göra sig ostraffadt gällande i Första
kammaren och detta medan tanken på kammarens demokrati-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
